Vi har länge sett tecknen. Internet har gjort så att flickor tar plats med sina bloggar, vissa om så oviktiga och improduktiva saker som mode.

Det kan till och med vara så illa att flickor i dag tar upp hälften av talutrymmet i medierna om man räknar in nätet. Alla förstår ju att vi inte kan ha det så.

Vi har också fått bevittna hur förtryckta folk har fört ut sitt budskap till omvärlden. Vi har tvingats åse en generation få tillgång till kunskap om sin omvärld som vi bara kunde drömma om i deras ålder.

Byns enda bög har kanske kunnat hitta en kompis och ensamma mamman ingår plötsligt i en gemenskap.

En ohyggligt stor publik trummades ihop via Facebook för att se en fullkomligt meningslös knattefotbollsmatch. Listan kan göras oändlig.

Allt det där kan jag möjligen acceptera, men häromveckan kom spiken i kistan. En av de institutioner vi trodde stod oanfäktade i förändringens tidevarv fick tänka om ordentligt. American Psychological Association, eller Apa som de faktiskt kallas, har råkat ut för att nätet har slagit in en kil i deras verklighet.

I dag sätter psykiatrisk vetenskap upp riktlinjer för vem som är frisk och vem som är sjuk utifrån bland annat tankar om vanföreställningar.

En vanföreställning räknas för närvarande som en uppfattning man inte delar med andra.

Det är inte så mycket själva uppfattningen som definieras som sjuk utan det faktum att man är ensam om att tänka så.

Tanken är att det som omfattas av ens kultur inte är en vanföreställning. Exempel på sådant som omfattas av kultur är religiösa föreställningar och annat som bygger på tro mer än vetande.

Det verkar ju rimligt att inte tvångsbehandla präster, kyrkobesökare och homeopater. De kan ju vara lika tokiga som vem som helst, men inte för att de tror på gud eller osynliga droppar, utan i så fall för att de faktiskt är tokiga.

Det som har fått båten i gungning är att det nu bildas kulturer på nätet kring sådant som tidigare var enskilda personers plågsamma vetskap, att ha blivit bortrövad av utomjordningar eller att ha fått ett chips inplanterat av regeringen.

Fram till nu har alla sådana personer kämpat på egen hand, var och en ensam mot resten av världen.

Plötsligt uppstår gemenskaper på nätet där personer med samma vanföreställningar kan träffas och utbyta tankar. På nätet uppstår något man skulle kunna kalla kulturer kring de uppfattningarna.

Men definitionen av en vanföreställning bygger på att man inte har en kultur omkring sig, att man inte delar vanföreställningen med andra.

Ja, ni har gissat rätt. Apa diskuterar i dag att ändra riktlinjerna för psykiatrisk störning.

Tanken svindlar. Plötsligt påverkar internet någonting påtagligt och kommer kanske att ändra på sådant som man alltid har kunnat lita på.

Ska gränsen mellan oss och dem flyttas nu? Ska internet ändra på det faktum att man är tokig om man tror att jorden går under 2012?

Nej, då måste det väl ändå vara jordens undergång vi bevittnar.