Enligt uppgifter skulle en bandbredd på 2Mbit/s kosta 800 kronor i månaden för en normalsurfare som laddar ner 10 GB i månaden. Det ska jämföras med Bostreams 449 kronor i månaden för 2,5 Mbit/s och fri surfning.

Det kan jämföras med Belgien där Belgacom tar 300 kronor i månaden för 3Mbit/s inkusive nedladdning av 10 GB. De laddar ner mer än det får betala en euro per GB.

Orsaken till införandet av rörliga avgifter är att Telia vill lära marknaden att kapacitet kostar, vilket är helt sant.

Men hur kommer det sig då att en adsl-tjänst till företag kostar fem gånger mer än motsvarande tjänst till privatpersoner trots att exakt samma teknik ligger i grunden?

Teliasoneras bleka svar är att företagskunderna har råda att betala mera. Problemet är bara att även adsl-konkurrenterna måste betala fem gånger mer till Telia Nät och Produktion när de vill köpa företagstjänster.

Om Teliasonera inför rörliga avgifter fullt ut får det stora konsekvenser för hela adsl-marknaden. För det första stiger priserna eftersom operatörerna redan lever med små marginaler men det finns inget gehör bland konsumenterna för rörliga avgifter därför måste bolagen ta risken och höja det fasta priset.

Teliasoneras enhet för adsl-tjänster, det gamla Telia E-bolaget, har länge hävdat att bredbands-priserna i Sverige varit för låga. Men den nya modellen borgar inte bara för höjda priser.

Det innebär även att Teliasonera mjölkar ur så mycket pengar de kan från operatörerna för att skapa en rejäl vinst till moderbolaget. Att Telias internetverksamhet kanske tvingas redovisa förlust även framöver spelar ingen roll så länge.

Värst drabbas konsumenterna. För vad händer när man vill ladda ner en film för 39 kronor från exempelvis Live Networks eller SF? I dag går det att ladda ner hur många filmer som helst utan att bredbandspriset ändras men med rörliga priser per nedladdad gigabyte kan en usel rulle komma att kosta över 70 spänn.

Läs även "Prischock för storsurfare"