Det handlar om fastighets-, inkomst-, och förmögenhetsskatt, skattehöjningar och skattesänkningar, men också om a-kassan, om arbetslösheten är hög eller låg och om statsskulden är hög eller låg. Valet går till historien som skattevalet.

Sverige behöver en mer visionär debatt. Valet borde handla om hur vi lägger grunden för en god framtid – hur vi hanterar klimatförändringen, globaliseringen, den åldrande befolkningen och den snabba teknikutvecklingen.

Frågor om kvaliteten i svenska högskoleutbildningar, informationsteknikens roll i skolan, förutsättningarna för entreprenörskap, arbetsmarknadens förmåga att integrera personer med utländsk bakgrund och om framtida energi- och transportsystem borde stå i centrum – men gör inte det.

De politiska visionerna har blivit verktyg för att motivera skattenivåer – inte tvärtom. Ungefär så här låter det: ”Om vi ska klara välfärden måste vi höja skatterna” respektive ”om vi ska klara välfärden måste vi sänka skatterna”. Orsaken är att partistrategerna tror sig veta att man vinner val med plånboksfrågor.

Men i de flesta valrörelser blåser det oväntat upp en fråga som inte står på partistrategernas agenda och som kan förändra hela spelet. 2002 var det folkpartiets förslag om språktester för invandrare som tog skruv. Till EU-valet i fjol var det FRA-debatten. Chansen finns att 2010 års val går till historien som framtidsvalet.