Vi bevakar frågan, men går inte in i diskussionen eftersom det är en religionsstrid. Anhängare tror så starkt på sina olika teser att inga argument biter. Logiken far ut genom fönstret.

Efter bildskärmsstrålning och elöverkänslighet är det mobiler och 3G-master som debatteras. Nu senast när Trelleborgs kommun säger blankt nej till bygglov för nya master. Helt okej. De är politiskt valda och ska spegla folkviljan, men argumenten förvånar mig: De kräver att 3Gs ofarlighet ska bevisas. Hur då?!

Det är omöjligt, om jag minns mina år på teknisk högskola rätt. Man kan bevisa att något är farligt, men aldrig motsatsen. Vetenskapligt sett finns det inga bevis för att mobilstrålning är skadligt. Visst finns det forskare som säger emot, och påverkan har konstaterats, men bara i experiment som inte har kunnat upprepas, vilket krävs i forskningsvärlden.

Men människors oro måste tas på allvar, det är därför frågan är så komplex. Är nämligen folk oroliga så mår de inte bra. Även när vi sorterar bort de vanliga proffsgnällarna, de som är emot allt från hamburgare till personbilar, finns det en utbredd oro.

På Telekomdagen frågade jag publiken. 40 procent av de 600 sade att de oroar sig för mobilstrålning. Fyrtio procent! Och det är tunga beslutsfattare inom telekom och IT. Så oron finns där och måste tas på allvar.

Visst spelar själva ordet in. STRÅLNING. Det bara andas Tjernobyl och mutationer. Och sådant vill man ju inte ha i örat.

Personligen är jag inte oroad. Om 30 år ler vi lika överseende åt dagens debatt som vi nu ler åt oron för mikrovågsugnarna. Många vägrade ju käka mikrad mat på grund av strålningsrisken.

Nu har jag betat av branschens mest laddade ämne, i klass med homoadoptioner och invandring. De två sparar jag till nästa vecka.