Wikileaks, en sajt för publicering av känsligt och hemligt material, och dess upphovsman Julian Assange väckte i våras en mediestorm. På sajten publicerades en videofilm där amerikanska soldater i helikoptrar attackerar civila i Bagdad. Stormen växte i somras till orkan när över 90 000 hemligstämplade dokument rörande den amerikanska krigföringen i Afghanistan publicerades.

Idén med Wikileaks är att uppgiftslämnare utan risk ska kunna publicera hemliga och känsliga dokument. Skyddet är dels tekniskt, dels juridiskt. Hittills har skyddet fungerat. Amerikansk militär har inte kunnat spåra läckorna via Wikileaks.

Sverige spelar en central roll i skyddet av Wikileaks uppgiftslämnare. Servrarna står i Solna utanför Stockholm. Den svenska tryck- och yttrandefriheten anses stark i internationell jämförelse.

Men för att kunna få starkast möjliga skydd krävs att tidningar och sajter som ägnar sig åt publicistisk verksamhet har en namngiven och registrerad ansvarig utgivare och ett utgivarbevis. Det har inte Wikileaks – än.

Enligt Assange ska man dock ”skicka in de nödvändiga papperen”. Om han inte ändrar sig får Radio- och TV-verket, som utfärdar utgivarbevis för sajter, inom kort Wikileaksärendet på sitt bord.

Givet att Wikileaks får sitt utgivarbevis sätts den svenska yttrandefriheten på svåra prov. Företag och myndigheter som vill eftersöka läckor får vända sig till svenska domstolar.

Då om inte förr får vi se vad den svenska yttrandefriheten är värd.