Han ger medborgarna insyn i myndigheternas innersta

Han slog igenom på allvar som webbutvecklare 2008 med den twitterliknande svenska mikrobloggtjänsten Bloggy, som när det begav sig lockade mer än 25 000 dagliga besökare. Sedan dess har en lång rad webbtjänster strömmat ut ur hans tangentbord. Många av dem relaterade till bloggområdet.

I dag har Jonas Lejon seglat upp nos mot nos med framträdande webbentreprenörer som Ted Valentin och Tomas ”Vackert Väder.se” Wennström. Gemensamma nämnare är bland annat att de utvecklar webbtjänster i mycket högt tempo – och alltid i egen regi.

– Vi brukar träffas ibland för att diskutera och utbyta tips och tricks, berättar Jonas Lejon.

Han utvecklar mellan fem och tio webbtjänster per år. Oftast jobbar han med flera utvecklingsprojekt samtidigt.

– Jag äger en jäkla massa domännamn. Det är för att jag vill ha en färdig arsenal med namn att plocka ur när jag utvecklar nya saker, berättar Jonas Lejon.

Lejer ut det tråkiga. Själva arbetsprocessen är viktig för webbentreprenören Jonas Lejon. ”Det är viktigt att fokusera på de delar av arbetet som man tycker är kul och som man är bra på”, säger han.

Han lägger stor vikt vid själva arbetsprocessen när han utvecklar.

– Det är lite av en röd tråd för mig. Det är viktigt att fokusera på de delar av arbetet som man tycker är kul och är bra på – och samtidigt ta bort så många tråkiga och slentrianmässiga moment som möjligt ur arbetsprocessen. Design är jag exempelvis inte så bra på, så det köper jag in färdigt. Serverdrift är också en tråkig grej som man kan leja bort, anser Jonas Lejon.

Just nu jobbar han med en ny typ av url-förkortare. Efter det kan dejtingsajter mycket väl bli nästa område som Jonas Lejon ger sig på.

– Det vore kul. Både Bonniers och Schibsted har varsin fot där och omsätter mycket pengar.

Jonas Lejon tvekar inte om vad som utgör lockelsen med att utveckla såna sajter.

– Det är självklart den amerikanska dejtingsajten Plenty of Fish. Den togs fram av en ensam utvecklare, men gick ändå om alla liknande stora sajter i USA, säger han.

Vad kan du tillföra för nytt?

– Ja du, det håller jag på och spånar mycket kring just nu. Tittar man på de sajter som finns i dag hittar man exempelvis inte några riktigt bra kopplingar till sociala medier. Man kanske kan koppla ihop Gowallalokaliseringar med dejting. Sedan Facebook släppte sitt nya programmeringsgränssnitt så kan man använda deras inloggning för exempelvis dejtingtjänster.

Jonas Lejons senaste webbtjänst ligger ungefär så långt bort från kärlekens mysterier man kan komma. Govdata riktar i stället strålkastarljuset mot Sveriges myndigheter.

Under våren har debatten gått het om att göra myndighetsdata mer tillgängliga för utvecklare. Efter diverse ministerutspel är lagändringar nu på gång som ska underlätta utvecklarnas access till myndigheternas rådatabanker.

Jonas Lejon hör definitivt till dem som gillar den här utvecklingen.

– Det finns väldigt mycket myndighetsdata i Sverige och det finns väldigt många smartskallar där ute som kan göra bra tjänster av informationen, konstaterar han.

Det finns hur många uppslag som helst på tjänster som kan utvecklas med myndighetsdata, enligt Jonas Lejon.

– Vi har redan betalat för den här informationen en gång med skattepengar. Varför ska vi då inte få använda den och bygga bra tjänster runt sådant som vi alla i slutändan har nytta av. Ett bra exempel är i New York där de arrangerat tävlingar om vem som kan utveckla den bästa tjänsten baserad på myndighetsrådata.

Jonas Lejon är inte typen som passivt sitter ner och väntar på att myndigheter eventuellt ska besluta om framtida lättnader i sin rådatapolicy.

Så mer än en myndighetschef kan ha satt morgonkaffet i vrångstrupen när de nu våras fick höra talas om Govdata – sajten där alla som vill kan kolla exakt hur myndigheterna spenderar skattebetalarnas pengar – ner till sista krona.

Att navigera runt i det hav av små och stora myndighetsutgifter som utgör basen i Govdata låter kanske inte jättefestligt. Ändå är det oväntat spännande och väcker många frågor – och kanske även den slumrande revisorsande som många av oss bär med på axeln:

”Hmm, varför köper Skatteverket så mycket bröd från det här bageriet i Bromma – 313 000 kronor de senaste två åren... Och dessutom bullar för 43 000 kronor från ett hembageri i Karlstad, där visst även Polisen och Banverket varit och handlat... Och den här restaurangen i Solna som Skatteverket betalat närmare 900 000 kronor till under de senaste två åren, vad är det för något...

Och städföretaget som Skatteverket betalade en miljon till förra året, hoppas att det inte finns några svartjobbare där... Och it-tjänster, den största utgiftsposten av alla... cirka en halv miljard förra året och 2,1 miljarder året före... En dryg kvarts miljard har gått till Cap Gemini...”

På Govdata kan man också titta efter vilka myndigheter som varit och handlat på Systembolaget: ”Skål Luftfartsverket! Skål Polisen! Och skål Örebro universitet!”

Och så där man hålla på. Govdata omfattar 75 myndigheter och har under våren gett upphov till stort uppslagna mediegranskningar, bland annat av vilka företag som sopat hem mest av myndigheternas lobbyist- och pr-satsningar.

I grunden handlar Govdata om att öka insynen i myndigheternas ekonomiska transaktioner. Sajten består egentligen bara av siffermaterial som vem som helst kan gå till en myndighet och begära att få se med hänvisning till svensk offentlighetslagstiftning.

Kraften i Govdata ligger i stället i den stora mängd transaktioner som samlats på en enda sajt – och i de välutvecklade sökfunktionerna och i möjligheterna att koppla myndigheternas utgifter till enskilda leverantörer.

Att ökad ekonomisk transparens kan uppfattas som en värdefull tillgång fick Jonas Lejon erfara när en hjälporganisation nyligen hörde av sig och var intresserad av att använda upplägget i Govdata.

– De har för avsikt att lägga ut alla sina utgifter som i Govdata så att alla kan kolla, tycka till och kommentera dem, säger han.

Govdata är ingen statisk tjänst, den vidareutvecklas allteftersom, enligt Jonas Lejon.

– Det går att kategorisera myndigheternas utgif-ter utefter vilka företag pengarna går till, i stället för att använda myndigheternas egna utgiftskategorier. Man kan också visualisera informationen på olika sätt. Det finns hur mycket som helst att göra.

Allt tätare uppdateringar av siffermaterialet är en annan möjlighet. Allra ytterst kan man till och med tänka sig att myndigheternas ekonomiska transaktioner presenteras i realtid. Men då krävs till att börja med att myndigheterna förser sina data med enhetliga gränssnitt, så kallade api:er, betonar Jonas Lejon.

– Gemensamma api:er är A och O. Allt annat är yxigt. Att få rådata utskrivet på A4-papper håller inte. Här måste myndigheterna inse att vi lever på 2000-talet.

Gemensamma och fungerande programmeringsgränssnitt är en grundförutsättning för att göra myndighetsdata tillgängliga för tjänsteutvecklare, men intresset ute på myndigheterna är svalt, enligt Jonas Lejon. Han har erbjudit flera myndigheter att gratis förse deras data med fungerande api:er, hittills utan att få napp.

– Jag tror att det beror på att de inte ser det som en prioriterad fråga. De förstår inte alltid nyttan med en api och att tillhandahålla data gratis. Jag håller själv på med en api till den information som redan finns i Govdata så att den kan tillhandahållas till andra användare, säger Jonas Lejon.