I konkurrensen om uppmärksamheten har it-frågorna ett alltför svagt stöd. De som inser de it-politiska frågornas vikt för samhällsutvecklingen, och hit måste de flesta som regelbundet läser CS räknas, är alltför oorganiserade och oengagerade för att skapa ett tillräckligt starkt opinionstryck.

I tisdagens CS räknades riksdagskandidaterna som har it-bakgrund upp. Det är ingen lång lista. I de tre storstadsregionerna har riksdagspartierna blott ett tjugotal kandidater med it-yrken som kandiderar för en riksdagsplats. Nästan alla återfinns långt ned på listorna, fjärran från en valbar plats.

It-frågorna står inte pall i konkurrensen från vargfrågan, sänkt maxtaxa på dagis, rut-avdrag och förlängd Botniabana. Att någon it-fråga skulle kunna konkurrera med de riktigt stora valfrågorna, som skatter, miljö och arbetsmarknad, är en helt utopisk tanke.

Skälet är enkelt. Bakom de frågor som syns i valrörelsen finns välorganiserade särintressen – från fack och arbetsgivarföreningar, branschföreningar och frivilligorganisationer till mer löst sammansatta grupper.

De har alla det gemensamt att de kan skapa och driva opinion. Det beror i sin tur på att de har människor som ställer upp och engagerar sig.

Så nästa gång du som läsare undrar var it-politiken finnns i valrörelsen, fråga också var du själv finns.