Vi hoppar in i bussen utanför moderna museet mitt i Helsingfors och rullar iväg, riktning Karelen, ryska gränsen och Googles största ombyggnadsprojekt någonsin. I vår ska det stå färdigt, det massiva datacentret som byggs i Stora Ensos igenbommade pappersmassefabrik i Hamina, eller Fredrikshamn som staden heter på svenska, två timmars bilresa öster om huvudstaden. Redan halvvägs börjar skyltar på ryska dyka upp bland de finska och svenska medan granskogen sveper förbi.
Vid årsskiftet ska servrar finnas på plats för de första testerna. I vår ska centret fungera i skarpt läge. Då är det sannolikt här du hamnar när du genomför en sökning, ser film på Youtube eller läser brev på Gmail.
Ändå är säkerheten redan rigid, på gränsen till paranoid. Ingen får sitta kvar i vårt fordon när vi passerar bommen som skriker i gult och svart. En vakt med bister uppsyn granskar våra papper innan vi släpps in. Det går bra.
Snart ska vi se hur en gigantisk byggnad, så typisk för den gamla världens industri, håller på att byggas om till Googles första datacenter i Norden. Rött tegel, en svärtad skorsten, lukt av damm och havsbris från skärgården utanför finska vikens norra kust.
Google köpte i fjol byggnaden av skogsbolaget Stora Enso för omkring en halv miljard kronor. Innan ombyggnationen är klar kommer två miljarder kronor ha plöjts ner i projektet. Och det inkluderar inte ens kostnaderna för alla servrar – ”tusentals”, mer precisa vägrar Google vara – och all nätverksutrustning som ska på plats.
Men så är det också företagets största ombyggnad någonsin. Centret i Hamina blir inte Googles största serverhall, men aldrig tidigare har Google tagit på sig uppgiften att köpa en så här stor, grov och skitig industribyggnad och göra om den till ett toppmodernt hem för servrarna.
När vi fått knallgula västar, skyddsglasögon och skor med stålhätta hälsar Joseph Kava oss välkomna. Han är Googles högsta chef för datacenter, globalt ansvarig för det vidsträckta och till stora delar hemliga nätverket av serverhallar som driver företagets alla tjänster.
– På en Googleskala är det här ett genomsnittligt datacenter. Men jämfört med andra är det väldigt stort.
– Vi rekryterar, fortsätter han entusiastiskt, för att sedan ursäkta sig för det skamlösa försöket till pr.
Det må vara sant. Några tekniker ska de faktiskt anställa. Sammanlagt räknar han med att mellan 50 och 60 personer kommer få jobb i Hamina. Hittills har de bara hittat fyra. Men innan pappersbruket lades ner arbetade hundratals personer här. Att bygga datacenter är inget sätt att skapa jobb, åtminstone inte inom it. Anläggningarna är in i minsta detalj byggda för att kunna skötas av så få personer som möjligt. Sällan blir det så uppenbart varför tjänster i molnet kan bli billigare än de som drivs lokalt.
Själva serverhallarna kommer att bli två. Den som byggs först är 8 000 kvadratmeter, inrymd i en jättesal där Google byggt en ny våning för att inrymma ännu fler serverrack. Här är väggarna kliniskt vitmålade och kabelbanor är uppskruvade längs väggarna. Innan elektroniken ställs hit ska golvet höjas omkring en meter, allt för att kylningen med Östersjövatten ska fungera.
– En av de gamla silorna kommer användas för att lagra vatten. Men inte för kylningen, utan för brandskydd, säger Joseph Kava och pekar.
Han går vidare. Vi passerar pumphuset, elstationen och den enorma utgrävningen för vatteninsläpp. Leran klibbar, och Googles polerade yta och lekfullt inredda kontorslokaler känns mycket långt borta. Jo, de anställda ska få utsmycka insidan så mycket de vill när driften väl är i gång, enligt Joseph Kava. Men på utsidan? Amerikanen kastar en blick upp mot tegelskorstenens sotiga övre del.
– Nej, det förblir som det är, säger han.
Fler besök i datacenter:
Datacenter slukar enorma mängder energi. Precis bredvid anläggningen står fyra vindkraftverk, nybyggda och för dagen helt stilla.
Google donerade en del av marken de byggts på, men är i övrigt inte inblandade i projektet. Däremot ska Google använde el från dem, men Joseph Kava medger att de bara kommer kunna stå för en liten del av energiförbrukningen.
I genomsnitt har använder Googles datacenter omkring 20 watt för till exempel kylning för varje 100 watt som driver servrarna, enligt företagets egna uppgifter. Det är en jämförelsevis låg siffra och ger ett så kallat pue-tal på 1,2.
Från Google kommer bara luddiga beskrivningar om varför sökföretaget valde just Hamina som platsen för ett nordisk datacenter.
Men en närmare granskning ger några ledtrådar. I havet strax utanför Hamina går en av Teliasoneras internationella förbindelser. Därifrån finns blixtsnabb anslutning till både Stockholm – och femmiljonerstaden Sankt Petersburg.
Kanske är etableringen i Finland ett smidigt sätt att täcka Ryssland, men ändå slippa landets byråkrati.
Enligt obekräftade uppgifter ska Google även ha en anläggning i Moskvatrakten.
Anläggningen i Hamina blir det första av Googles datacenter som kyls enbart med havsvatten. Enorma vattenledningar, upp mot två meter i diameter, har grävts ner på botten där vattnets temperatur hålls mer stabilt än vid ytan. Pappersbrukets gamla vattenpumpar, vissa mer än 20 år gamla, har rustats upp och återanvänds.
Efter att ha svept förbi serverhallarna och hettats upp blandas det med kallare vatten och pumpas ut i havet igen. Då kan det ha en temperatur upp till 30 grader.
– Men det är i allra värsta fall, säger Joseph Kava och lovar att tropiskt badvatten i Finska viken inte kommer höra till det normala.
Som CS tidigare har rapporterat sökte Google även efter anläggningar i Sverige att köpa, uppgifter som Googles chef för datacenter varken vill bekräfta eller dementera.
– Det här är det enda vi har planerat i Skandinavien just nu. Men vi utvärderar hela tiden behovet. Man vet aldrig, säger Joseph Kava.
