Men det gamla gardet blev en belastning. De begrep sig inte på hur man bygger gränssnitt för riktiga människor, att mjukvaran var viktigare än hårdvaran, allt det där som Apple lärde oss genom Iphone. Ledningen måste bytas ut fullständigt, säger han. In med folk som fattar grafik, interaktionsdesign och appar. Ut med det gamla.
Sen rullar det stora svårmodet in och han berättar om när han köpte sin första telefon från en annan tillverkare än Nokia. Det sägs inte rakt ut, men när han pratar låter bytet som ett svek mot en älskad, men åldrad och dysfunktionell far.
Jag är i Finland på en kort reportageresa (om Googles datacenterbygge, läs här) och dagen efter får Olli-Pekka Kallasvuo sparken. Självklart handlar det om mer än vd:n. Han är ju inte ens ingenjör utan jurist om man ser till utbildningen. Men uppfattningen om ett gäng ”gamla ingenjörer” handlar mer om företagskultur än om enskilda personers examen.
Att hans ersättare Stephen Elop kommer från ett helt annat håll behöver knappast kommenteras. Hans tidigare arbetsgivare Microsoft har på senare år kanske inte setts som något under av innovation, men signalen är tydlig. Mer mjukvara. Mindre av den gamla telekomvärlden. Mindre finskt.
Jag ska inte göra misstaget att spekulera i exakt vad Nokia borde släppa, men klart är att något helt nytt behövs för att företaget ska klara en comeback inom segmentet för smarttelefoner. En riktig skräll behövs, åtminstone en modell som imponerar.
Bara då kan min bekanta på andra sidan Östersjön lägga ännu ett datum på minnet, dagen då han åter valde en telefon från tillverkaren som var Finlands stora stolthet. Om den dagen någonsin kommer.
