Läser man det finstilta ser man att skribenterna menar att webbläsaren är död. Det är skillnad.

Webbläsaren ersätts av specialskrivna program, så kallade appar. Webbläsaren gör många saker, en app gör bara en enda sak, men gör den bra.

Lyssnar du på gratis musik med ett program som Spotify måste du ha Spotifys program. Samma gäller om du telefonerar med Skype.

Och om du använder Iphone eller någon annan smart telefon har du nog ett antal appar.

Bankerna har till exempel appar för att man ska kunna uträtta bankärenden med mobiltelefonen.

Apparna är ofta ersättningar för de vanliga webbsidorna. En vanlig webbsida får inte plats på en bildskärm som är liten som ett spelkort.

Men det är inte så revolutionärt som det verkar.

Många av apparna för smarttelefoner är bara en ikon som öppnar en webbsida. Det är förstås en specialgjord webbsida, anpassad för spelkortsformatet.

Andra appar är verkligen separata program.

Men betyder det att webben håller på att dö?

Knappast. Tittar man under huven på Spotify, Skype eller Itunes så ser man samma gamla webb.

Vad är då webben?

När jag, som jag gör ibland, håller föredrag för människor som inte är datorexperter får jag ibland den här frågan: ”Är webben och internet samma sak?”

Det korta svaret är nej.

Internet existerade i ett par decennier innan Tim Berners-Lee utvecklade webben.

Men det är inte konstigt att folk undrar. Webben har blivit vår glugg till internet. Mycket av det som fanns på internet innan webben kom har flyttats till webben. Ett exempel är diskussionsforum av olika slag.

E-post är mycket äldre än webben. Grundmekanismen för att skicka e-post från A till B finns på internet. Så var det innan webben fanns, och så är det fortfarande.

Däremot läser ju många av oss, troligen de flesta, vår e-post i en webbläsare. Men det är en extrafunktion som e-postföretaget bjuder på.

Tittar man under huven är det samma gamla e-post.

Internet i grundutförande kan beskrivas som ett transportnätverk. Det är ett system som skickar meddelanden från A till B.

Mekanismen som styckar upp meddelandena i små paket är en innovation, men för sändare och mottagare är internet inte särskilt olikt post och telefoni.

Vad Tim Berners-Lee tillförde är svårare att beskriva, för det har aldrig existerat något liknande tidigare.

Ändå är det lätt att ta till sig. Varje gång som du klickar på en länk på en webbsida visar du att du har förstått webbens grundidé, hyperlänken.

Egentligen var Tim Berners-Lee bara ute efter att förbättra vetenskapliga uppsatser.

Alla de där fotnoterna som hänvisar till andra vetenskapliga uppsatser – tänk om man slapp bege sig till närmaste universitetsbibliotek om man ville läsa uppsatserna. Tänk om man kunde plocka fram uppsatsen med en knapptryckning.

Webbläsaren är ett sätt att hantera den funktionen, alltså hyperlänkar.

Men det är inte det enda sättet.

Att säga att webben är död för att vi använder appar är som att säga att boktryckandet dog när vi började med offset.