Klimathotet har i kombination med en isländsk vulkan bidragit till att många företag ser över sitt affärsresande. När Eyjafjallajökull spydde aska över Europa fylldes flygplatser av strandade resenärer – och möten fick ställas in. Med videokonferensteknik kunde företag parera åtminstone en del av problemen.

När jag kommer in på Tandbergs kontor i Stockholm är skärmar och kameror tätt utplacerade och konferensrummen är utrustade med den senaste tekniken. Längst bort i korridoren finns Rolls Roycen i Tandbergs garage: teleprecenserummet. Rummet är som gjort för styrelse- och ledningsmöten och jag vågar gissa att flera stora koncerner har det på önskelistan.

Jag är här för att bevittna ett virtuellt rundabordssamtal om framtidens konferenssystem och jag blir förvånad över hur nära verkligheten det känns. När professor Douglas McWilliams, ansvarig för Centre for Economic and Business Research i London, talar om problemen med den globala ekonomin sitter han mittemot mig. Egentligen sitter han i London.

Bortsett från några kortare stunder då ljud och bild inte synkar känns det som om vi sitter runt samma bord. Bilden av deltagarna är glasklar och ljudet tydligt.

Det höga priset gör det osäkert om mindre företag har råd. Kanske fungerar Skype lika bra i väntan på att priserna ska sjunka.

Och kanske slår Statoils chef för information management, Per Einar Weiseth, huvudet på spiken när han från Oslo säger att konferenssystem är bra för klimatet. Frågan är väl om Statoils verksamhet är lika bra för klimatet.

Fakta

Priset för det avancerade telepresencerummet T3 för sex till nio personer ligger på 50 000 kronor per månad och rum, räknat över fem år. Summan blir därmed kring 3 miljoner kronor per rum.