Jag hade läst några sidor i en skräckroman före insomningen. Huvudpersonen fick oförklarliga besök av en pojke på nätterna. Ingen annan kunde se honom men glinet fick onda saker att hända. Det tog ett par sekunder innan jag greppade: ingen fanns i lägenheten.
Egentligen hade jag ju väntat på just det här. För en hundralapp hade jag fått tre radioswitchade stickkontakter och en fjärrkontroll.
Väldigt bekvämt att ligga i sängen och leka light-jockey.
”Räckvidden är 35 meter. Om dina lampor tänds och släcks utan att du själv initierat detta kan det bero på att din granne har liknande utrustning. Köp då ett nytt set med en annan kodning”. Jo tack, jag hade läst om fyra varianter när jag packade upp prylarna. Skulle jag stiga upp och dra ur stickkontakten eller ta upp matchen?
Sängen vann. Jag tvekade inte att avfyra missilen, halleluja! Mina lampor släcktes tvärt. Grannen fick nu förstås panik i mörkret innan han besvarade elden. Jag väntade spänt … Och så kom svaret: Ingenting …
Ingenting! Vad var det för fånerier? Komma och tända lampor mitt i natten och sedan bara ducka.
Jag lade av en salva som borde ruska liv i inkräktaren: på-av-på-av-på-av.
Ångrade att jag inte lärt morsealfabetet – men det kanske inte han heller hade gjort.
Jag fick ingen mer kontakt och insåg efter nätsök att bandet runt 434 MHz används till en hel del.
En krum gumma intill har ju faktiskt stolt visat fjärrkontrollen till sin motoriserade markis.
Att en jägare skulle ha försökt lokalisera sin stela fågelhund i parken utanför med en hundpejlare på samma frekvens är nog mindre sannolikt.
Det känns uråldrigt att man ska råka tända ljuset hos folk runtomkring. Open Spectrum-rörelsen vill befria luften. Med intelligent digital utrustning vore det tekniskt möjligt att ha allemansrätt i etern.
När jag dagen efter öppnar twitter-flödet får jag en länk om hur domäner släcks ned via dekret utan domstolstrassel.
Kryphålet i terrorlagarna heter ”Specially Designated Individuals”. Listan är lång. Wikileaks.org nästa?
New York Times skriver om hur rysk polis hjälper mjukvarujättar jaga licensskolkare.
Men man raidar bara oppositionsgrupper och kritiska tidningar – även sådana som säkerställt att de betalat korrekt.
Tips är ju tips och datorerna beslagtas.
En studenttidning i Sverige fälls för intrång i upphovsrätt genom en satirisk bildpublicering på webben men inte för samma bild i tryck. Undantag för kritik finns ej på nätet, sa domstolen.
Kanske var det inte grannen som tände lamporna?
Efter twitterlänkarna undrar jag om inte den där onde gossen var på besök trots allt och fick allt kusligt att hända.
Kanske fick han den digitala världens framtidsfrågor att hamna i skymundan också.
Valresultatet bör ju vara klart när det här publiceras.
