En pojke frågade om man fick säga saker om lärare, varpå rektorn svarade det vi vuxna alltid säger: ”Ja, men det får inte vara något kränkande.”
Pojken mumlade lite för sig själv: ”Jag känner mig kränkt på varje engelskalektion.”
Det var en ganska bra illustration av ett problem som vi pratar ganska lite om, att elever kan känna behov av att berätta hur de blir behandlade av lärare.
Ofta vänder vi på problemet när vi diskuterar det. Vi reagerar på ungas vittnesmål som om de vore en kränkning av den vuxne.
Lite märkligt, det där.
I Linköping finns forskaren Marcus Samuelsson, som bland annat har studerat unga som lägger ut filmer av sina lärare på Youtube.
I en tidningsintervju i Östgötakorrespondenten säger han:
– När en lärare skäller, svär och provocerar kanske barnet tänker ”vänta, det här ligger inte i linje med vad som väntas av skolan”. Att filma och exponera det här är rimligt för mig.
Samuelsson är inne på ett intressant spår, nämligen att filmandet kan vara en logisk följd av att elever har uppfattat skolans uppdrag på ett korrekt sätt.
Det betyder att man skulle kunna se nätet som ett verktyg för eleverna för att de ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter.
Det kanske till och med är så att vi har lyckats med det svåra uppdraget att uppfostra en generation unga som inte finner sig i vad som helst.
Just det här är ett arbete som började på allvar efter andra världskriget då många ansåg att nazismens framfart delvis hjälptes av att folk var väldigt auktoritetsstyrda.
Att vara auktoritetsstyrd kan betyda att man är lättledd och motiverar handlingar med formuleringar som ”jag lydde bara order”.
Dagens barn är en produkt av en uppfostran som gått ut på att skapa fritt tänkande individer snarare än robotar som lyder överordnade till varje pris.
Vi har lyckats. Det är på sin plats med ett stort grattis till hela världen.lats.
Ett tecken på att vi lyckats är just filmandet av lärare som uppför sig olämpligt.
Kritikerna mot den här typen av resonemang brukar skjuta in sig på att läraren kanske inte menade att uppföra sig illa, att den filmade sekvensen kan vara plockad ur sitt sammanhang eller kanske till och med fejkad.
Det är sant att vi inte utan vidare bör svälja allt vi ser – vi kan inte veta om en viss film på Youtube skildrar verkligheten – men det är inte något bra argument mot öppenhet och demokrati.
Att det finns folk som missbrukar demokratiska möjligheter betyder inte att man tar bort dessa möjligheter.
I stället får vi hitta sätt att förhålla oss till det här relativt nya demokratiska hjälpmedlet, till exempel metoder att avslöja vad som är osant.
Rektorn som ville starta ett forum för eleverna var för övrigt mycket klok och sa:
”Jag tänker mig att om det blir problem i början beror det på att vi har öppnat en möjlighet som inte fanns tidigare. Det går säkert över när forumet har fått finnas ett tag.”