Piratpartiet borde aldrig ha bildats. I stället borde Rick Falkvinge och de övriga grundarna startat Piratrörelsen – en på- tryckargrupp eller lobbyorganisation som Greenpeace, Amnesty eller Rädda Barnen.
I fungerande demokratier finns andra sätt att driva politiska frågor än att bilda partier och ställa upp i val. Påtryckargrupper under skicklig ledning kan vara mycket mäktiga. Tänk på LRFs inflytande över jordbrukspolitiken, LOs över arbetsmarknadspolitiken och Jägarförbundets inflytande över vargjakten.
Om piraterna valt påtryckarvägen hade Sverige och Europa haft en kraftfull röst för integritet och yttrandefrihet på nätet, med djup folklig förankring. Piratrörelsen hade kunnat driva opinion i några av vår tids viktigaste frågor utan att behöva hantera alla de krav och begränsningar som följer av att vara ett politiskt parti.
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har funnits i 127 år. Under vissa perioder har fredsfrågan, och därmed föreningen, stått i blickpunkten. Andra perioder, som nu, är uppmärksamheten mindre. Om grundarna bildat Svenska Freds- och Skiljedomspartiet 1883, och misslyckats med att ta sin in i riksdagen 1885, hade det aldrig överlevt till i dag.
För påtryckarorganisationer är det en del av förutsättningarna att hjärtefrågor åker in och ut ur mediernas strålkastarljus med jämna mellanrum. Ett kvartal står miljöfrågor i centrum, ett annat är det integritetsfrågor och i ett tredje handlar allt om jämställdhet. Så hamnar miljön åter irampljuset i nästa skede. Påtryckargrupper finns alltid där och kan fånga opinionen.
Piratpartiets monumentala fiasko i riksdagsvalet skadar inte bara partiet – utan också opinionsbildningen kring hela det komplex av frågor som partiet gjort till sina.
Vem orkar lyssna till ett parti som fick 38 491 röster i riksdagsvalet?
