Förutom Jan Guillou, finns det någon som fortfarande använder skrivmaskin?

Skrivmaskinen hör snart hemma på tekniskt museum tillsammans med räknesnurran.

Men en del av skrivmaskinen lever kvar och irriterar mig. Nämligen tangentbordet.

Standarden för tangentbord skiljer inte mellan datorer och skrivmaskiner, trots att de tekniska förutsättningarna är olika.

För att inte tala om att en standard för skrivmaskiner börjar bli lika påkallad som en standard för telefoner med nummerskiva.

Ta tecknet @, snabel-a. Borde inte det vara lättare att komma åt?

Snabel-a sitter inte ens på samma ställe på pc och på Mac.

Å andra sidan, vem använder ”hornminan”, tecknet ¤? Det formella namnet är valutatecken – ett tecken som kan stå för vilken valuta som helst.

Det lär ha införts efter krav från dåvarande Sovjetunionen, och kunde ha avskaffats när Sovjetunionen avskaffades.

Skrivmaskinen hade plats för ett begränsat antal tecken, vilket ledde till kompromisser. Det är dags att sluta kompromissa.

Ta citattecknet, ”. (Det heter citattecken, inte citationstecken. Det finns inget som heter citation på svenska.)

Citattecken finns inte på tangentbord. I stället finns tecknet för tum, som ser nästan likadant ut.

Alla ser inte skillnad, men många gör det.

Det händer att jag behöver ange mått i tum, bildskärmar mäts till exempel i tum, men då skriver jag ordet tum med bokstäver.

Citattecken behövs oftare. Bort med tumtecknet.

(Se också fotnoten här nedanför.)

Understrecket är en absurditet. På en skrivmaskin gör man en understrykning genom att först skriva ett ord, sedan backa och därefter lägga till understreck.

Det går inte på en dator.

Ändå har vi understreck på datorer. Meningslöst, typografiskt sett.

Tyvärr går det inte att ta bort understrecket, eftersom det har fått en sekundär användning som markering av ordmellanrum.

Ordmellanrum, ja. Det behövs ett standardiserat sätt att skriva sammanhållande ordmellanrum.

Det behövs när man skriver tal som 70 000. Om talet hamnar vid radbyte vill man inte att 70 ska stå på ena raden och 000 på nästa rad. Då behövs ett sammanhållande ordmellanrum. Det finns sätt att åstadkomma sådana, men de kräver fingerfärdighet.

Vore det inte enklast att bestämma att skift+mellanslag alltid ger sammanhållande ordmellanrum?

Sedan har vi strecken mitt på raden. Skrivmaskiner har bara ett sådant, bindestreck.

I typografi används minst två streck. Bindestreck är ett kort streck, tankstreck är ett långt streck. På skrivmaskin använde vi i Sverige bindestreck plus ordmellanrum för tankstreck, i engelsktalande länder använde man dubbelt bindestreck.

Men det var förra årtusendet.

Varför ska vi ha ett oanvändbart understreck lätt åtkomligt på tangentbordet, medan det krävs fingerfärdighet för att skriva tankstreck?

(Det finns fler strecklängder i typografin om man ska vara noga, men två i stället för bara en skulle vara en välkommen förbättring.)

Print Scrn SysRq, Scroll Lock och Pause Break kan också avvecklas, fast de kommer inte från skrivmaskinen utan från stordatorn.

Fotnot: Många har svårt att skilja mellan fottecken och tumtecken. Vilka konsekvenser detta kan leda till framgår av detta klipp ur filmen Spinal Tap.