Mattias Hällström höll på att åka ut från Projectplace.

Nu är han tillbaka i företaget han grundade, äger sju procent och är ansvarig för produktutveckling.

Projectplace utan Mattias Hällström är nog en lika dålig idé som Apple utan Steve Jobs.

Han är minst lika entusiastisk som 1998, när han grundade Projectplace, en webbaserad plattform för samarbete i projektform.

Företaget gick bra redan från start, men det berodde inte på Mattias Hällströms teorier om projekt.

– Man skrattade åt mig år 2000, konstaterar han.

Nu förstår folk hur han tänker, tack vare sociala nätverk som Facebook och Linkedin.

– Folk begrep ingenting, men nu kan vi diskutera effektiv kommunikation.

Projectplace har nyligen fått en ansiktslyftning och blivit mer likt de sociala nätverken. Men Mattias Hällström har tänkt i de banorna sedan han var forskare på Sisu, som numera ingår i forskningsinstitutet Sics.

– Vi marknadsförde Projectplace som en delad hårddisk, därför att det förstod folk, berättar han.


Passade inte. "Jag var vd i fem sex år, men det var över min förmåga. Jag höll på att gå in i väggen", säger Mattias Hällström. Nu är han ansvarig för produktutveckling på företaget han grundade – Projectplace.

De djupare tankarna bakom Projectplace lärde han sig att inte tala så mycket om, men de var inbyggda i tekniken. Egentligen är det enkelt:

– I stället för ett ärendehanteringssystem, där folk tilldelas uppgifter att göra, vill jag ha en kvittens: jag åtar mig att göra det här.

– Så att man inte åtar sig för mycket, tillägger han.

Mattias Hällström såg modellerna för projektledning som fyrkantiga. Folk sa: ”Man får det projekt man planerar.”

Han såg inte projekt som att man först planerar, sedan verkställer, utan som en ständig dialog. Han jämför med synen på system utveckling, där agil systemutveckling och Scrum vuxit fram som en reaktion på vattenfallsmetoden och andra arbetssätt där man strävar efter att planera allt i detalj innan man börjar skriva kod.

– Varifrån kommer de här planeringsteorierna? frågar Mattias Hällström retoriskt och svarar själv genom att hänvisa till fransmannen Henri Fayols (1841–1925) teorier om industriell produktion:

– Människorna skulle bara flytta arbetsstyckena, sammanfattar han.

Taylorismen och det löpande bandet var förebilderna när de första modellerna för datorstött arbete utformades, trots att de fysiska förutsättningarna är helt annorlunda: man flyttar ju inte arbetsstycken från plats till plats när man arbetar med datorer.

Alternativet uppenbarade sig när Mattias Hällström kom i kontakt med Fernando Flores och Terry Winograds teorier.

– Det här kan förändra världen, tänkte jag.

Terry Winograd, professor i datavetenskap vid Stanford, och Fernando Flores, före detta minister under Salvador Allende i Chile, studerade språkets roll i projektledning. De såg att språket inte bara beskriver vad som finns, det får också saker att bli till.

Språkvetare talar om talakter: ”Gör det!”, ”Härmed förklarar jag er man och hustru.” Det är meningslöst att diskutera ifall sådana yttranden är sanna eller falska, frågan är om de är effektiva.

– Jag var mycket färgad av det när jag utvecklade systemet, berättar Mattias Hällström.

Men det måste reduceras till hanterligt format:

– De beskrev 64 olika talakter. Det som är kvar i Projectplace är att alla kan följa vad som händer.

Han beskriver det som att skapa ett temporärt socialt system.

– Man måste snabbt etablera tillit mellan människor.

Som forskare på Sisu deltog Mattias Hällström i projektet CSCW, Computer Supported Cooperative Work. Det var ett ambitiöst europeiskt projekt med krävande teknik: bland annat kunde projektdeltagarna se varandra med webbkameror.

– Men jag var ingen riktig forskare, säger Mattias Hällström, snarare en blandning av entreprenör och forskare.

Så han tog med sig de centrala idéerna och startade eget tillsammans med Magnus Ingvarsson och Peter Engstedt. Det var den legendariske företagaren Pål Krüger som hjälpte honom att komma i gång. Pål Krüger, som omkom i en olycka 2002, hade blivit rik på att sälja Ciscoväxlar med ensamrätt i Norden, och hade både pengar och gott hjärta:

– ”Jag tror inte på det här”, sa han, ”men ni är så trevliga, så jag tar hand om det”.

Pål Krüger underskattade Projectplace, för det gick med vinst ganska omgående. Under it-bubblan uppvaktades Projectplace av investerare:

– Jag har varit försiktig, svenskt lagom, säger Mattias Hällström. Vi tog in mycket riskkapital runt år 2000, men sedan lämnade vi tillbaka 70–80 procent.

Han jämför med Salesforce som samma tid tog in en halv miljard i riskkapital.

– Vi hade inte klarat av det. Jag såg ingen chans att växa i de tiderna.

En ständig följeslagare i Projectplace är Peter Engstedt, som Mattias Hällström beskriver som ett tekniskt geni.

– Vi byggde allt själva, säger han om pionjärtiden, för ingen annan kunde göra det vi gjorde.

Företaget hette länge Projektplatsen i Sverige, Projectplace i engelskspråkiga länder, Projektplatz i Tyskland och så vidare, men nu används bara det engelska namnet.

– Kunderna trodde att det var olika företag. ”Vi funderar på att välja Projectplace i stället för Projektplatsen”, sa de.

Som många företagsgrundare är Mattias Hällström mer lämpad som produktutvecklare än som chef. Det lärde han sig den svåra vägen:

– Jag var vd i fem sex år, men det var över min förmåga. Jag höll på att gå in i väggen. Men jag hade en bra styrelseordförande, Robert Ahldin, och han sa åt mig att skaffa en vd.

– Jag var rädd att tappa kontrollen, men rekryterade Pelle Hjortblad, och han älskar att vara vd.

Pelle Hjortblad införde något som kallas för värderingsstyrning: färre regler, fler förebilder.

– Vi gör klart vilka värderingar vi har genom att visa. Vi vill ha en berättarkultur. Till exempel utser vi månadens stjärna på företaget, men vem som väljs är inte viktigt, det viktiga är nomineringsprocessen. Det blir en puls som förstärker och underhåller.

Ett stort bråk för något år sedan höll på att sluta med att Mattias Hällström åkte ut ur företaget:

– Jag hamnade i minoritet, säger han kortfattat.

Uppbackning av en viktig investerare räddade honom kvar. Hösten 2009 inledde han en omarbetning som han beskriver som att ”börja om från början”.

– Det är roligt att jobba på Projectplace.

Fakta

Namn: Mattias Hällström.

Yrke:
Grundare och utvecklingschef på Project Place.

Ålder:
48 år.

Familj:
Fru och två barn.

Bor:
Villa i Täby.

Favoriträtt:
Fruns spaghetti med köttfärssås och parmesanost.

Favoritdryck:
Rödvin från nya världen.

Bok på sängbordet: Per Hörberg, Mötas på riktigt.