I talet målar hon upp en vision på tio års sikt. Hon beskriver allt gott för välfärdsstaten som ska komma ur förbättrad användning av it i offentlig sektor. Begrepp som innanförskap, trygghet, människors vardag, hjälp till syn- och hörselskadade, försäljning av gårdsprodukter, minskat ekologiskt fotavtryck och tillgänglig demokrati flödar ymnigt. I Anna-Karin Hatts värld är målet en tryggare välfärdsstat, och informationstekniken ett medel.
Det är en vacker bild hon målar upp – en digital sörgårdsidyll där alla är med. Men den lämnade mig ändå med en känsla av oro. Talet saknar många viktiga bitar. Mindre idylliska begrepp som internationell konkurrenskraft, tekniskt ledarskap, innovationsklimat, fungerande reglering och ekonomisk tillväxt utelämnas.
En välvillig tolkning är att den nya ministern ville begränsa sig till de områden hon har uttalat ansvar för. I så fall begripligt, men hon riskerar att avgränsa sig för mycket.
I hennes roll som it-minister i näringsdepartementet ingår, anser åtminstone jag, att skapa en agenda för tillväxt, företagsklimat och entreprenörskap med avstamp i informationsteknikens utveckling.
En digital agenda värd namnet bör också innehålla tydliga åtgärder för att stärka informationstekniken i utbildningsväsendet. Det är här, hela vägen från småskolan till högre utbildning och forskning, som de avgörande it-politiska frågorna finns. Men utbildningsfrågorna ligger utanför Hatts domäner.
I talet bjöd Anna-Karin Hatt in branschen till dialog, och hon lät helt uppriktig. Jag hoppas att branschens företrädare fattar den utsträckta handen. Hon behöver hjälp om den digitala agendan ska bli riktigt bra.
