Det råder mycket hemlighetsmakeri kring Siprnet, som är det amerikanska försvarets nätverk för att skicka känslig information krypterat. Siprnet står för Secret Internet Protocol Router Network, och är separerat från vanliga internet och kopplat till flera av USA:s ambassader runt om i världen.

Det finns en mängd säkerhetsrutiner som omgärdar användandet av nätet. Användaren måste vara registrerad och godkänd och måste ha ett säkert lösenord som ska bytas ut efter 150 dagar. Datorn får inte lämnas obevakad under tiden personen är inloggad och lagringsenheter som ansluts till datorn måste märkas som hemliga och förvaras på ett säkert ställe.

Utöver personal på amerikanska utrikesdepartementet kan personer inom det militära som har en dator kopplad mot Siprnet komma åt informationen. Det är svårt att få några uppgifter om hur många människor som har åtkomst, eftersom det amerikanska utrikesdepartementet inte vill ge några siffror. Men klart är att under de senaste tio åren har allt fler ambassader kopplats till nätet. 2005 var antalet ambassader 180 stycken. 1993 hade tre miljoner människor den säkerhetsgrad som krävs för att få tillgång till nätet, och efter det har antalet ökat, enligt tidningen The Guardian. I dag innehar miljontals soldater och chefer inom försvaret den höga säkerhetsgrad som behövs för att få tillgång. Det behöver dock inte betyda att alla dessa automatiskt har tillgång till nätet, enligt The Guardian.

Att företag, organisationer och stater bygger egna säkra nät är vanligt. Ett antal av Sveriges myndigheter, bland annat Rikspolisstyrelsen, Finansinspektionen och Skatteverket, kopplas till exempel samman via Swedish Government Secure Intranet, SGSI. Det är ett slutet nätverk, skiljt från vanliga internet, som används för att skicka sekretessbelagd information.

En del sådana här nät byggs med kablar separerade från vanliga internet, och andra skickar informationen på ett säkert sätt över internet.
Säkerhetsexperten Anne-Marie Eklund Löwinder på Stiftelsen för internetinfrastruktur tror mer på lösningen att använda de publika näten.

– Min personliga uppfattning är att det är bättre att använda de publikt tillgängliga nätverken och bygga säkerhet i ändsystemen, alltså på det sätt som myndigheterna ska kunna prata med varandra, med krav på kryptering av information med mera, säger hon och tillägger:

– Att en läcka kan uppstå är inte svårare än att det finns människor som ser som sin uppgift att agera whistle blower. Bara för att man bygger ett separat nät endast för myndigheter och departement betyder det inte att informationshanteringen automatiskt blir säkrare.