Under en djupdykning i Wikileaks 250 000 dokument med diplomatisk mejlväxling snubblade jag över en korrespondens mellan USAs utrikesminister Hillary Clinton och chefen för CIA, Leon Panetta. Dateringen är torsdagen den 18 november 2010:

Hillary! Du kommer att älska det här. Julian Assange är häktad i sin frånvaro för våldtäkt och sexuellt ofredande i Sverige efter en incident i en håla som heter Orebro. Interpol är efter honom. Lysande. LP

Leon, Jag ska villigt erkänna att det funnits tillfällen då jag tvivlat på din och CIAs kompetens. Men det här är ett storverk. Den där skenhelige australiensaren häktad för våldtäkt! I Sverige av alla ställen. Den oantastliga moralens och politiska korrekthetens hemvist på jorden. Hur bar ni er åt? PS. Är du säker på att ingen utomstående någonsin kan läsa det här? DS. HC

Hillary. För det första: Hur gärna jag än vill kan jag och CIA inte ta åt oss äran för häktningen. Det har svenskarna fixat. Deras underrättelsetjänst Sapo är djävligt kompetent. De gör grejer som vi inte alltid snappar upp trots att vi har en omfattande underrättelseverksamhet på ambassaden i Stockholm. För det andra: Vi använder Siprnet. Trots namnet lovar jag att inget sipprar ut. LP

Leon, Ta kontakt med chefen för Sapo och gratulera honom. Hälsa från mig. HC

Hillary, Jag skickade dit ambassadören Matthew Barzun. Han gav Sapochefen ett pennställ i mahogny med en plakett med inskriptionen ”För förtjänstfulla insatser för Amerikas Förenta Stater” och lät förstå att vi anser att Assange hanterats mästerligt. Sapochefen var lite undrande. Assange-grejen hade tydligen hanterats i rättssystemet av överåklagare Marianne Ny. Han verkade inte vara inblandad. Men han frågade om mahognyn var ekologiskt odlad. LP

Leon. Menar du att det är ett helt vanligt rättsfall? Att Assange kan vara skyldig? Vad f-n håller CIA på med egentligen? HC


Fotnot:
På förekommen anledning vill chefredaktör Johan Hallsenius i efterhand betona att ovanstående krönika är skämt, satir och skoj.