Vi träffas på ett fik i centrala Stockholm för att prata om digital antropologi och vad det är. Paula Uimonen är nämligen den socialantropolog i Sverige som specialiserat sig på just det.

Vi ruskar av oss snön och slår oss ner för en pratstund. Hur kom det sig egentligen att hon började intressera sig för internet som arena?

– Redan i början av 1990-talet så började jag fundera på vad internet skulle få för betydelse – vart interaktiviteten skulle leda och vilka omvälvningar som skulle komma.

När Paula Uimonen skulle skriva sin avhandling föll valet på internetutvecklingen i utvecklingsländer.

– Det var nio år sedan – i dag räknar jag avhandlingen till tidig internethistoria, säger hon.

– Då fanns runt 600 miljoner internetanvändare i världen. I dag är det två miljarder och av dem finns 1,2 miljarder i utvecklingsländer. Bara på Facebook finns totalt 500 miljoner.

Så egentligen måste nästan alla socialantropologer i dag också titta på hur den mänskliga interaktiviteten på internet ser ut.

– De som forskar kring migration, transnationella familjer eller ungdomar – mycket av deras forskning involverar självklart internet, säger Paula Uimonen.

Paula Uimonen.
Tidshopp. ”Det är väldigt spännande hur de sociala medierna korsar tidsgränser. Förr lämnade vi klasskamraterna bakom oss. Nu återknyter vi ofta bekantskapen via Facebook fast vi är i ett helt annat skede i livet”, säger Paula Uimonen som ser många möjligheter till intressant forskning kring vår användning av internet och sociala medier.

För dem som sysslar med just digital antropologi står internet- och mobilanvändningen i fokus. En digital antropolog ser den digitala tekniken som en kulturell konstruktion och skärskådar användningen av mobiler och internet för att belysa frågor om makt och identitet.

Internet kan också vara ett forskningsverktyg i sig genom att man samlar fakta från miljöer i den digitala världen som underlag för sin forskning.

Paula Uimonen har i första hand ägnat sina forskningskrafter åt att titta på hur internet används i Tanzania. I vår kommer en bok som tar upp hennes senaste forskningsprojekt där hon följt studenter på en konsthögskola i Tanzania, vad internet och mobiler betyder för dem och hur de använder dem.

Bokens titel är Digital Drama och den kommer ut på det ansedda förlaget Routledge i New York. Tillsammans med boken kommer också en hemsida där mycket av forskningsmaterialet finns.

– Där får jag en chans att lägga upp foton och videor så att alla själva kan gå in och se hur underlaget ser ut. Det känns verkligen bra att kunna göra det. Men samtidigt finns det också en etisk problematik med att lägga upp forskningsmaterialet.

Normalt sett brukar nämligen de personer som socialantropologen lever med, följer och intervjuar, så kallade informanter, vara anonyma.

– I och med att jag lägger upp både videor och foton så blir de offentliga. Så jag har valt att i stället öppet ha med namnen på alla som varit med i studien, säger hon.

– Ofta följer antropologer grupper som är marginaliserade och utsatta och då är det viktigt att inte lämna ut dem. De konstelever jag följt är inte marginaliserade på det viset och de vill bli kända.

Det är inget lättvindigt beslut och det orsakar säkert debatt, konstaterar hon.

– Men det är bra med etisk debatt. Jag gillar det.

Innan boken kommer ut ska eleverna själva få läsa den och komma med sina synpunkter.

– Så får jag ta ställning till om något ska ändras.

Bokens tes vill hon inte avslöja men vi talar ändå om skillnaderna mellan hur internet används i Tanzania och Sverige.

– Många av de studenter jag träffat där har aldrig använt internet innan de kom till konsthögskolan. Och så börjar de använda Facebook. De går från inget till Facebook!

Men trots den omtumlande upplevelsen finner de sig ändå snabbt till rätta i det digitala landskapet. För dem som inte har råd att resa innebär det en möjlighet att hitta information och få kontakter över hela världen.

– Det skapar en känsla av samhörighet – men också en insikt om vad de saknar.


Eget hus. Internetbyggnaden på konsthögskolan Taasisi ya Sanaa na Utamaduni Bagamoyo i Tanzania.

Så medan vi i Sverige och västvärlden använder Facebook till att återskapa byn så använder tanzanierna det som ett sätt att nå utanför bygemenskapen.

Det innebär också att medan vi oftast kommunicerar på vårt eget språk så använder tanzanierna ofta engelska.

– Det är lite bekymmersamt för en del. Deras modersmål är swahili men på internet måste de använda engelska för att nå ut i världen och de är lite blyga att använda det.

I Tanzania har en procent av befolkningen en egen dator – studenterna är hänvisade till skolan när de ska använda internet. På konsthögskolan fungerar mellan tre och fem datorer av de tio som den fick för några år sedan av Sida. De används av 120 elever.

Skolans bibliotek har nästan inga böcker så internet används mycket till att få information.

– De blev upprörda när de såg hur lite det ofta finns av den information som de letar efter. När de söker kunskap kring afrikansk konst hittar de mycket lite, och ofta felaktig, information. Det visar att innehållet på internet också speglar den industriella världens övertag.

Samtidigt som deras datortillgång är dålig så är de väldigt innovativa och skapar mycket av enkla medel, berättar Paula Uimonen. De är också mycket medvetna om värdet i utrustningen.

– De är otroligt rädda om den och vårdar den. De är väldigt glada över att använda datorer på skolan eftersom de vet att de troligen inte kommer att kunna försörja sig som konstnärer – men datorvanan ger dem jobb.

Att analysera människors relationer genom att använda internet- och mobilanvändningen som utgångspunkt har hittills inte varit så vanligt. Men i takt med att närvaron i sociala medier exploderat så har också intresset ökat.

– Ja, nu i höst var det faktiskt rekord för den masterkurs i digital antropologi som jag håller i, säger Paula Uimonen.

– Ungefär 50 stycken anmälde sig – det är rekord för alla masterkurser på den socialantropologiska institutionen på Stockholms universitet. Det brukar vara ungefär hälften.

De sociala nätverken på nätet är mitt i prick för en antropolog, konstaterar hon.

– Antropologins grund är att mänsklig samvaro alltid organiserats i sociala nätverk sedan tidernas begynnelse. Och det är dem vi studerar.

Vi drar på oss vinterjackorna och ger oss ut i snön igen. Långt ifrån Tanzania – men nästgårds på nätet.

Fakta

Namn: Paula Uimonen.
Yrke: Socialantropolog med digital antropologi som specialområde. Har arbetat med it-projekt i utvecklingsländer med FN och Sida. Doktorerade 2001 med avhandlingen ”Transnational.Dynamics@Development.Net. Internet – Modernization and Globalization”. Kommer i höst med boken Digital Drama.
Ålder: 46 år. Familj: Mor och bror. Bor: Järfälla.
Fritidsintressen: Musik, motion och vänner.
Gör mig glad: Möten med nya människor och kulturer.
Gör mig arg: Globala orättvisor och maktmissbruk.
Favoritmat: Thai. Favoritdryck: Färsk mangojuice.
På nattduksbordet: Ulf Hannerz ”Anthropology’s World” (2010) och Richard Dowden ”Africa. Altered States, Ordinary Miracles” (2009).