Är det någon som minns ordbehandlarna?

Jag menar inte Microsoft Word.

Jag menar hårdvara. På 1980-talet fanns det speciella datorer som bara kunde användas som ordbehandlare. Elektriska skrivmaskiner som hade flyttat in i en dator.

Författaren Jan Myrdal demonstrerade i en tidningsintervju stolt sin ordbehandlare från IBM. Den kostade visst runt 60 000 kronor och hade processorkapacitet som en klockradio. Men det hade säkert fördelar att maskinen var gjord för ordbehandling och inget annat.

Ett par år senare var produkttypen stendöd.

Det ordbehandlades visserligen som aldrig förr, men på persondatorer.

Låt mig begå en förutsägelse och säga att så kommer det att gå med läsplattorna.

Inte därför att bokläsarna inte vill ha e-böcker.

Utan därför att en Ipad – eller liknande – är ett bättre köp än en Kindle.

Ni som minns början av 1980-talet minns kanske att det fanns en uppsjö av persondatorer, Osborne, Amstrad och Sinclair. Men alla som inte anslöt sig till IBMs och Microsofts standard slogs ut, utom Apple.

Det börjar bli manfall bland läsplattorna också.

Flera av de läsplattor som jag har lagt in i Computer Swedens ordlista på webben de senaste åren har skattat åt förgängelsen. Inklusive den intressanta Skiff Reader, som bestod av en tunn metallplatta.

Som sagt. Varför köpa en elektronisk manick som bara kan användas för e-böcker när man i stället kan köpa en behändig platta som inte bara klarar e-böcker, utan också kan visa webbsidor, spela musik och video, och dessutom användas för datorspel och för att hålla reda på släktens födelsedagar?

Vilket för mig till terminologin.

På Computer Sweden har vi valt pekplatta som allmän term för Ipad och liknande produkter med Android och andra operativsystem.

Alltså sådant som på engelska kallas för pad, slate eller tablet.

En pekplatta är alltså en dator som enbart består av en liten platt bildskärm utan lösa delar.

Mus behövs inte, för du sätter fingret på skärmen när du vill att något ska hända.

Tangentbord behövs inte heller, för du skriver med virtuellt tangentbord.

Vi tycker inte att termerna läsplatta och surfplatta passar, eftersom de orden bara beskriver en del av möjligheterna. Vi diskuterade ordet datorplatta, men det ligger inte bra i munnen.

Som alltid kan man haka upp sig på sammansatta ord. En läsplatta använder man för att läsa, en surfplatta använder man för att surfa.

Så vad använder man en pekplatta till?

Den invändningen håller inte längre än jämförelsen mellan en biltjuv och en ficktjuv. En biltjuv stjäl bilar, men en ficktjuv stjäl inte fickor.

Språket följer inga enkla regler.

Ordet pekplatta är sammansatt av pek- som i pekdator och platta som i läsplatta och surfplatta.

Kan man inte lika gärna kalla det för pekdator? Jo, det kan man, men pekplatta är mer specifikt.

Pekplattan ska förresten inte förväxlas med styrplattan, den beröringskänsliga yta som många bärbara datorer har i stället för mus.

Espressomaskinen lär bli årets julklapp, men jag har en redan, så tomten får gärna komma med pekplatta.