På Reykjaviks gator är den rutmönstrade Islandströjan högsta mode. Den nationella självkänslan är på väg upp efter en lång tid av ekonomisk osäkerhet. Samtidigt har börshajarnas reträtt gett plats åt känslig information.

– Island kommer att bli ett öppenhetsparadis på samma sätt som andra små länder gjort sig själva till skatteparadis, säger Birgitta Jónsdóttir.

Den 43-åriga parlamentarikern tittar ut över torget från ett kafé framför Alltinget där hon vanligtvis jobbar. Hon är med i partiet Rörelsen som jobbar för radikala förändringar på statlig nivå efter den isländska recessionen.

Det var också här som hon första gången såg den hemligstämplade filmen som visar hur amerikanska armén dödar tolv civila på en öppen gata i Bagdad. I Collateral murder syns två av mediebyrån Reuters medarbetare som försöker springa ifrån kulregnet. Filmen slog ner som en bomb och den amerikanska militären fick hård kritik.

– Jag har inte haft pengar att donera till Wikileaks, men jag har gett dem mycket av min tid.

Birgitta Jónsdóttir var tillsammans med Julian Assange ansvarig för projektet Collateral murder. Hon tog reda på vilka personer som mördades i helikopterfilmen. Därefter skickades journalisten Kristinn Hrafnsson, som blivit talesperson för Wikileaks sedan Julian Assange gripits, till Irak för att kontrollera uppgifterna. Birgitta Jónsdóttir fick också kontakt med en av soldaterna som syns i den omdiskuterade filmen.

– Han skrev till oss via vår Youtubekanal precis när vi släppte filmen. Han har fått barn och blivit en fredsaktivist.

Det är historier som denna som drivit Islands parlament att godkänna det unika lagpaketet. Birgitta Jónsdóttir förklarar att morden i Collateral murder är hemska, men att hemlighållandet av dem är ett ännu värre brott.

I ett litet land som Island är byråkratin minimal, så tillsammans med representanter för Wikileaks började skissandet av nya lagar om informationsfrihet för snart ett år sedan.

– Vill vi bli kända som det land som deltog i en av världens värsta bankhärvor eller vill vi bli kända för vår informationsfrihet för mänskliga rättigheter? Det är rollerna ett litet land som Island kan välja mellan, säger hon.

Lagarna har gått igenom och nästa år kommer källskydd och total informationsfrihet att garanteras på ön. Det ska även bli ett stärkt skydd av så kallade whistleblowers som slår larm om missförhållanden eller korruption.

De personerna är ofta avgörande för att mutbrott och säkerhetsbrister ska klaras upp. Förändringen ses som så unik att flera stora medieföretag från USA och Australien har kontaktat Birgitta Jónsdóttir för att kunna flytta sina servrar till öriket.

– Har vi inte informationsfrihet på nätet har vi ingen informationsfrihet i våra samhällen.

Birgitta Jónsdóttir började koda redan 1995 då allt kändes möjligt tack vare internet.

– Jag satt med block och penna bredvid skärmen. Kodspråket är otroligt vackert.

Hon genomförde också en av de första livesändningarna på internet någonsin. Genom att vara en av Islands internetpionjärer kunde hon jobba hemifrån och ta hand om sina småbarn.

Nu, 15 år senare, har hennes vision om internet förändrats. Det har hänt mycket kring Wikileaks sedan genombrottsfilmen och sajten fortsätter att publicera hemligstämplade dokument. Kanske är det ingen slump att Wikileaks nyligen grundade ett företag på ön, men den verksamheten vill Birgitta Jónsdóttir inte gå in närmare på – den får Wikileaks prata om, gör hon klart redan före intervjun.

Hennes fokus är ändå att fler ska kunna släppa känslig information på ett liknande sätt med hjälp av rörelsen Icelandic Modern Media Iniative. Lagstiftningen gällande digital information har än så länge varit föråldrad samtidigt som informationen på nätet hela tiden mångdubblas. Motståndare mot en total informationsfrihet menar ofta att det gynnar extrema politiska grupper.

Kommer vem som helst att få lagra känslig information på Island?

– Ingenting olagligt blir lagligt. Jag vill heller inte hindra någon politisk rörelse från att yttra sig, men handlar det om rasism eller hatbrott har vi starka lagar mot det.

Vi börjar gå mot hamnen för att ta bilder framför vulkanberget Esja. På vägen går vi förbi en dörr som ser ut att leda in till ett skyddsrum. Birgitta Jónsdóttir börjar prata om Collateral murder igen.

– Ingen pratar om de andra människorna som dödades av helikoptern. De bodde bakom en sådan dörr, säger hon och pekar på den grå plåtdörren.

– Tänk dig. Helikoptern kom tillbaka och sköt dem i deras eget hem.

Kristinn Hrafnsson filmade intervjuer med anhöriga som sedan visades på presskonferensen för Collateral murder. Wikileaks får fortfarande stora rubriker och både diplomatiska förbindelser och Irakkriget har stötts och blötts i de läckta dokumenten.

Nu möjliggör Birgitta Jónsdóttirs initiativ att fler kan göra likadant om Islands nya lagstiftning blir känd utomlands.

Fakta

Gör: Poet, isländsk parlamentariker för Rörelsen sedan 2009, skribent och internetaktivist. Debuterade med lyriksamlingen Frostdinglar 1987.

Familj:
”Självständig mamma till tre barn.”

Ålder:
43 år.

Om Sverige:
”Jag bodde i Göteborg och hängde på punkscenen på 1980-talet. Jag kommer ihåg att parkeringsvakterna strejkade, men att svenskarna ändå betalade för att parkera. Då insåg jag att det är att lura sig själv om man försöker lura systemet.”

Hemsida:
This.is/birgitta las upp 1995 och ser fortfarande likadan ut. ”Där kan man se mig som seriefigur. Jag själv bor på Facebook där jag håller kontakt med mina vänner.”

Senast sedda film:
”Capitalism a love story. Den var väldigt romantisk!”

Förebild:
Dalai Lama. ”Det kanske är en kliché, men han är en sann fredsaktivist.”

I hörlurarna:
”Nu senast när jag var på väg från parlamentet var det en demonstration utanför. Jag lyssnade på The Clash ’Should I Stay or Should I Go’ och velade om jag skulle gå dit och demonstrera.”