I reklambroschyrerna kallas Ipad med kusiner oftast för surfplattor.

De som rapporterar från elektronikmässan CES tycks ha drabbats av engelska sjukan och kallar dem för ”tablets” – när de inte kallar dem för ”Ipaddödare”.

När jag skrev att CS har bestämt sig för termen pekplatta var de flesta reaktionerna – åtminstone de som nådde mig – positiva, men inte alla.

En läsare tyckte att ordet pekplatta lät som ett säkert sätt att skrämma bort kunderna. Inte CS kunder, utan köpare av pekplattor.

Samma läsare hade ett eget förslag. Han ville ta efter Börje Langefors (1915–2009) framgångsrika nybildning från 1960-talet, alltså ordet dator.

Pekplattan hanterar information snarare än data, och borde därför, föreslog läsaren, kallas för infor.

Jag vet inte om ett ord som infor skrämmer kunder, men nog lär det förbrylla dem.

Tiden är nog förbi när språkvårdare och språkintresserade tekniker kunde hjärnstorma fram ett nytt ord och sedan få svenska folket att anamma det.

Dator är ett exempel, ett annat är ordet plast.

På 1940-talet hette det inte plast, det hette plastic. ”Det spännande nya materialet plastic.” Språkvårdarna kapade den engelska ändelsen och fick ett hanterbart svenskt ord, plast. I dag verkar det självklart.

(Plastik fanns redan, men det var något som skådespelare hade.)

Det vore förstås intressant att gå igenom terminologins historia och se hur många dekret som har fallit platt, och hur många som har lyckats.

Svenska Datatermgruppen lyckades för femton år sedan få igenom att webben ska stavas med två b:n.

Det finns fortfarande de som muttrar om det, men när de tror att anledningen är att Datatermgruppen ”inte vet” att web stavas med ett b på engelska brukar jag sluta lyssna.

Jag är numera själv med i Datatermgruppen och tror mig veta att flera av dess medlemmar kan engelska.

Skälet till stavningen med två b:n är att vi säger webben, vi säger inte "weben".

Andra engelska lånord får dubbelkonsonant bara i böjd form. Den som ägnar sig åt rap kallas för rappare, inte "rapare".

Ett misslyckande är översättningen av cookie till kaka. Cookies är alltså de där små komihåglapparna som många webbplatser lämnar på din hårddisk när du besöker dem.

Nästan alla kallar det för cookies.

En förklaring kan vara att termen cookie är obegriplig till att börja med. Det är förstås inte lätt att på stående fot hitta på ett kort bra ord för vad som i svensk lag kallas för ”information som är lagrad i en abonnents eller användares terminalutrustning”. (Det är så det står i den lag som har föranlett länken ”Om cookies” på många webbsidor.)

Direktöversättningen kaka leder tankarna i rätt riktning om man vet vad en cookie är, men den är inte mer begriplig än originalet. I sådana fall tenderar originaltermen att hänga kvar.

Det kan kanske också förklara varför folk säger ”tablet” på engelska hellre än ”tablett”. Men hellre pekplatta, med surfplatta som acceptabelt alternativ.