1994 utkom IT-kommissionen med It – Vingar åt människans förmåga. I skriften finns framtidsbilder formulerade som tänk om-satser. När Sverige nu tar sig an arbetet med en ny digital agenda är det intressant att se hur långt vi kommit under de sjutton år som gått. Vad hände med visionerna?
”Tänk om … alla unga i skolan skulle ha tillgång till datorer och möjlighet att få direktkontakt med all världens kunskap.” Vi är inte där, men är bra mycket närmare målet. Tänk bara på barn i skolan, vilka resurser de har. Wikipedia, sökmotorer och de specialiserade och kloka bloggare som finns.
”Tänk om … alla våra skolor och företag via dataskärm kunde få direkt tillgång till universitetens bibliotek och avancerade laboratorier.” Tekniken finns, men regleringen har inte hängt med. Vi har en bit kvar innan vi kan säga att forskningen är öppen och tillgänglig. Statsfinansierad forskning borde självklart ha öppna licenser.
”Tänk om … man som förälder kunde stanna hemma hos sina sjuka barn när det behövs, men ändå få nästan allt det gjort som man skulle gjort på arbetsplatsen.” Många arbetar precis så i dag, samtidigt som vi lärt oss vilket värde som finns i att verkligen umgås med kollegorna i realtid.
”Tänk om … var och en på elektronisk väg direkt kunde få besked och uppgifter av alla myndigheter.” Det är fantastiskt att det inte är verklighet. Mycket är bättre, men visionen och verkligheten skiljs åt av byråkrati.
”Tänk om … din egen läkare kunde få all den specialisthjälp som behövs medan undersökningen pågår.” E-hälsa är fortfarande en öppen möjlighet, men inte en verklighet.
”Tänk om … man fick skapa sin egen tv-kanal. Bara de program man själv vill se och vid de tidpunkter man själv vill.” Check. Det har vi mer eller mindre i dag. Utvecklingen går fortare nu med alla pekplattor.
”Tänk om … du kunde bestämma vilka avdelningar som morgontidningen ska bestå av.” Med rss-flöden och en snygg läsare för din läsplatta är det fixat och färdigt.
”Tänk om … människor i skilda delar av världen med teknikens hjälp kunde spela schack med varandra eller musicera tillsammans.” Remixkulturen har errövrat världen, symfoniorkestrar spelar via videosajter, och schack, ja, där slår datorerna oss nu.
”Tänk om … Stillers och Sjöströms filmer, och den övriga svenska filmskatten, kunde beställas direkt till den egna tv-apparaten.” Ja, hur går det med tillgång till arkiven, public service? Återigen är det inte tekniken som sackar efter, utan licenserna, regleringen och rättighetsklareringen.
”Tänk om … man kunde få utlandssamtal direktöversatta medan man talar.” Gjort. Det första prototyperna för flera plattformar finns nu.
”Tänk om … alla som ville kunde få visningar hemma på tv:n av lägenheter och hus som är till salu.” Finns det någon som inte surfat sönder en lägenhet före visningen på Hemnet?
”Tänk om … man kunde fråga kundvagnen var en vara finns i affären.” Hm.
”Tänk om … alla elever hade omedelbar tillgång till museernas kulturskatter i multimedier.” Ja, tänk om. Hur ser en kulturpolitik ut som klarar av det?
Mycket har hänt sedan 1994. Men det är det som inte hänt som ger ledtrådar till vad som behövs i en digital agenda.