"Kulturarvet ska finnas på nätet"

På hans arbetsbord är det tomt så när som på en dator.

– Jag vill ha det så, jag gillar ordning. Och så gillar jag att det syns att det går bra att arbeta digitalt, säger Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga biblioteket, KB.

– Dessutom ska jag gå på föräldraledighet snart.

Men det är inte bara digitalt som gäller. Han har också ett par väl tilltagna bokhyllor som är välfyllda. Att de nästan når upp till taket är inget större problem, för det gör han själv nästan också. Trots att han är lågmäld ger han ett obändigt intryck.

På det traditionstyngda biblioteket framstår han som något av en udda fågel. En medievetare som började som filmvetare och ibland tycks ha ett annat angreppssätt än litteraturforskare och arkiveringsvirtuoser.

Vägen hit har gått via Statens ljud- och bildarkiv, där han var forskningschef, som slogs ihop med KB för två år sedan. Nu har han samma titel på KB och leder en forskningsavdelning på ungefär tio personer.

Sedan Pelle Snickars disputerade för nästan tio år sedan har han skiftat forskningsfokus från hur medielandskapet såg ut runt år 1900 till att intressera sig för den digitala utvecklingen.

Och med sin tidigare forskning i ryggen kan han konstatera att det finns mycket likheter mellan medielandskapet för 100 år sedan och nu.

– Det finns en hel del i utvecklingen av de nya medierna som påminner om hur det var då. Filmmediet spred sig väldigt snabbt – på bara några år fanns biografer över hela världen.

Genom att se på filmutvecklingen kan vi också lära oss mer om den digitala. Pelle Snickars har liknat dagens internet vid en grå stumfilm – vi är bara i början av den digitala utvecklingen. Potentialen är enorm – och ju mer vi gör tillgängligt desto större blir den, anser han och pekar på sin egen arbetsplats.

Visserligen pågår en omfattande digitalisering av de samlingar som kommer från Statens ljud- och bildarkiv men när det gäller det tryckta materialet går det alldeles för långsamt.

– Kungliga biblioteket är Sveriges nationalbibliotek men i praktiken är det ett bibliotek för dem som bor runt Stockholm. Om samlingarna digitaliseras så blir de däremot verkligen tillgängliga för alla. Men det går trögt – inte minst att tillgängliggöra material på webben.

Det betyder inte att han tror att det digitala kommer att ersätta boken.

– Nej, absolut inte. Jag tror inte alls på bokens död, det är en fullständig missuppfattning. Och det kommer alltid att finnas forskare som kommer till specialbiblioteken för att se originalen på riktigt.

Det viktiga med digitaliseringen är i stället möjligheterna att nå ut. Pelle Snickars talar gärna om att man skapar en digital kulturell allmänning där det finns tillgång till vårt gemensamma kulturarv.

– Bland biblioteksfolk kan det finnas en slags rädsla för vad som ska hända med Strindbergs manus om de läggs ut på nätet. Jag kommer från ett annat håll, jag ser det inte så. Jag tycker det är spännande att se vad som händer när alla som är intresserade enkelt får tillgång till hans manus.

– Det jag tycker är ännu intressantare är att se vad som händer när allt det där vi inte tycker är så värdefullt också blir tillgängligt.

Digitalisering är en dyr process. På KB finns 20 miljoner objekt, förutom böcker handlar det om affischer, bilder, handskrifter och reklamtryck.

– Visst är det dyrt, det är därför som jag försöker skapa en debatt och lyfta fram behovet av en digital politik. Men man kan fråga sig om staten på sikt är intresserad av att anslå 350 miljoner om året till en verksamhet som inte finns på nätet och bara riktar sig till ett litet fåtal.

Det går också att prioritera om de resurser som finns, anser han.

– I dag läggs det otroligt mycket tid på att katalogisera och klassificera allt här, men kanske får man ägna mindre tid åt det om man ska mäkta med att digitalisera. Kanske kan man till exempel låta användarna tagga materialet när det lagts ut.

Det finns fler vägar att gå – exempelvis att samarbeta med Google.

– Jag är inte främmande för det, det vore ett sätt att minska kostnaderna. Även där finns ett motstånd men jag ser ingen stor fara med ett sådant samarbete. Jag tror inte att Google börjar ta betalt för böckerna eller så.

För mycket av det som finns på KB är upphovsrätten inget problem – det har gått 70 år sedan författaren dog. Men mycket material är också låst, antingen för att det är nytt eller för att det är oklart vem som har upphovsrätten. Pelle Snickars anser att allt i samlingen ska kunna läggas ut och då behövs ett nytt synsätt på upphovsrätten.

– När Google lägger ut böcker frågar de inte om de får – men om den som skrivit boken motsätter sig att den lagts ut tar de bort den. Ett omvänt default-läge mot i dag alltså.

Han ler lite och citerar it-debattören Nicklas Lundblad som sagt att det skulle gå snabbare att införa dödsstraff i Sverige än att förändra upphovsrätten på något meningsfullt sätt.

För bibliotekens del kan det ändå bli lättnader framöver. Den pågående upphovsrättsutredningen har föreslagit förändringar som bygger på kollektiva licensieringar just för att bibliotek och tv-bolag ska kunna öppna sina arkiv i den digitala miljön.

– Så där går det åt rätt håll, säger han.

Pelle Snickars är kritisk till hur lite politikerna bryr sig om de här frågorna.

– När det gäller fildelningen har de abdikerat. Ser man bakåt har politiken alltid haft en förmåga att gå in och styra upp när det kommit ny teknik eller nya idéer. Ta till exempel järnvägen – i början var det ett antal privata aktörer, men det fungerade inte så då styrdes det upp.

– Eller folkbiblioteken – det kanske inte alla förlag tyckte var världens bästa idé när den kom, men det fanns en politisk vilja och den drevs igenom för att man såg vinsterna.

Politikerna i dag verkar inte se vinsterna med den nya digitala världen på samma sätt, tycker han.

– Genom att göra information tillgänglig frigörs en massa kreativitet. Men det går inte att på förhand veta vad som kommer att användas.

När det gäller att släppa rådata från myndigheter finns det ju ett politiskt engagemang?

– Ja, precis. Och den information vi har tillgång till här på KB exempelvis är så mycket mer än rådata, den är kvalificerade data. I dag står den bara bunden i våra hyllor i våra åtta underjordiska våningar.

– Men precis som med rådata skulle den också kunna användas av kreativa personer som kan skapa smarta tjänster med den.