Från 2013 har regeringen beslutat att minska Försäkringskassans anslag med en halv miljard kronor.

För att klara målet måste myndigheten banta personalstyrkan, genom en ökad automatisering av ärendehanteringen. Det är återigen dags för Försäkringskassan att ge sig in i riktigt stora it-projekt.

– De krav som ställs på oss kan bara lösas med it, säger Stefan Olowsson, it-direktör på Försäkringskassan.

Till sin hjälp har han 1,8 miljarder kronor som öronmärkts för investeringar i it-utveckling de närmaste tre åren. Ungefär 250 miljoner kronor per år väntas behövas för att anpassa befintliga it-lösningar till kommande regeländringar från regeringen, men omkring 200 miljoner kronor om året ska satsas på ren automatisering.

Någon fortsättning med SAP blir det som bekant inte.

Däremot behåller Försäkringskassan den så kallade regelmotor som togs in i samband med SAP-projektet.

Regelmotorn hette tidigare Ruleburst men ägs efter uppköp numera av Oracle och har namnet Oracle Policy Automation.

Den har visat sig tillräckligt lättjobbad och flexibel – bland annat kan den skapa regler direkt från lagtexterna – och ska bli hjärtat i den nya lösningen.

Till detta ska upphandlas en processmotor, som exempelvis finns i Oracles Siebel-paket. Vilken lösning det blir är dock inte klart.

Till sist ska Försäkringskassan även kasta ut sin nuvarande webblösning, som är baserad på SAP, och bygga en ny portallösning på IBMs Websphere.

Den nya portalen kan sägas vara försök två i det projekt som gick allra sämst under satsningen på SAP.

Projektet Kundbild och självbetjäning skulle bland annat ge en rad nya självbetjäningstjänster på nätet, men projek tet, som hade Logica som huvudleverantör, slutlevererades aldrig. När projektet lades ner hade det kostat över 200 miljoner kronor.

Nu passas bollen i stället till IBM, den leverantör som slogs med Logica om att få det ursprungliga uppdraget.

Frågan som väcks är självklar. Med en historia av tunga dikeskörningar, hur ska Försäkringskassan och Stefan Olowsson säkerställa att det inte händer igen?

– Kontroll på kostnaderna är det viktigaste. Vi använder oss exempelvis väldigt mycket av benchmarking mot den privata sektorn. Det handlar också om att allt vi investerar i ska ha verksamhetsnytta, ge en pay-off. Jag har som krav att affärskalkyler tas fram i samtliga projekt vi genomför, säger Stefan Olowsson.

Fakta

Riskerna för Försäkringskassan ligger inte på kostnadssidan, utan i bristen på externa resurser och problemen med lagen om offentlig upphandling, menar it-direktör Stefan Olowsson.

Efter att Försäkringskassans stora upphandling – den så kallade ”enkronasupphandlingen” – nyligen förklarats ogiltig i högsta instans står myndigheten utan ramavtal för resurskonsulter.

Alla jobb som kräver extern hjälp måste nu läggas ut i klump. Något som tar tid och hämmar flexibiliteten.

”Vi använde de bästa upphandlingskonsulterna som jobbade med det här i ett och ett halvt år. Men något ramavtal har vi inte”, säger Stefan Olowsson.

Hösten 2008 avslöjar CS att Försäkringskassans införande av affärssystemet SAP blöder pengar och är försenat. Samtidigt går handläggarna på knäna i väntan på det stödet.

Statskontoret konstaterar att myndighetens konsultberoende är för stort och att riskerna är betydande. Riksrevisionen inleder en granskning.

I december avgår generaldirektör Curt Malmborg. Den nya ledningen stoppar införandet av SAP.

Under våren 2009 säger Riksrevisionen efter sin granskning att Försäkringskassans upphandlingar varit undermåliga, men att myndigheten samtidigt bör utkräva vite från konsultbolaget Logica.

I stället gör Försäkringskassan en uppgörelse med Logica där bolaget betalar tillbaka tio miljoner kronor.

En liknande uppgörelse sluts med Accenture, vars managementkonsulter varit inblandade på högsta nivå i Försäkringskassans förändringsarbete.

Under 2008 sprängde myndigheten sin utvecklingsbudget med flera hundra miljoner kronor och mer än fördubblade sina konsultkostnader till närmare en miljard kronor.