Om det är något man påminns om när man går på seminarium om statlig verksamhetsutveckling är hur oerhört långsamt kvarnarna mal i offentlig förvaltning. Systemet är förstås uppbyggt för att fungera just så, men när offentlig tröghet ställs mot ett snabbrörligt område som it-utveckling blir begränsningarna tydliga till frustrationens gräns.

Det var Punkt SE som på tisdagsförmiddagen bjöd in till seminarium om den nya svenska e-legitimationen. En sorts lägeskoll, där bland annat representanter för det senaste utredningsarbete som gjorts och den nya myndighet - E-legitimationsnämnden - som inrättats fanns på plats. Läget är följande: Inget är klart och det är enormt mycket kvar att göra.

Regeringsutredningen blev klar strax före jul. Den föreslår en ny modell baserad på så kallade identitetsfederationer och identitetsintyg som kortfattat ska göra det enklare att implementera e-tjänster och låta fler leverantörer än dagens tre stå för tekniken.

Utredningens förslag är i princip detsamma som E-delegationen lämnade redan i oktober 2009, som i sin tur byggde mycket på en utredning som Verva la fram sommaren 2008.

Förslaget är nu ute på remiss till slutet av april. Därefter ska näringsdepartementet tröska det hela ytterligare ett varv för att få fram ett skarpt förslag. Eftersom den föreslagna modellen kräver lagändringar måste det sedan skrivas en proposition och ett beslut ska tas i riksdagen.

E-legitimationsnämnden? Den arbetar med att "förankra förslaget, fånga upp synpunkter, skapa dialog" och poängterar att alla intressenter har ett "gemensamt ansvar att ta till sig utredningen och komma med förslag". Måhända är det orättvist, men talesättet om mycket snack och lite verkstad ligger nära till hands.

Rent konkret återstår mängder att göra: Affärsmodellerna för den nya e-legitimationen är högst oklara, och ingen vet än hur man ska bygga stöd för elektronisk signering, underskrifter, i lösningen. En veteran på seminariet reste sig upp och konstaterade att det liggande förslaget i princip är identiskt med det förslag som förkastades redan 1999 - eftersom möjligheten till signering inte gick att lösa.

Samtidigt poängterar bankerna att den befintliga e-legitimationen, med Bank-ID i spetsen, redan klarar signaturer, att det redan finns färdiga paket som gör det enkelt att implementera, att kostnaden för de befintliga leverantörerna att anpassa sina lösningar är oklar. Dessutom finns stora frågetecken kring hur man ska få med hela den privata sektorn i båten.

Det är troligt att vi trots allt får se en ny modell för e-legitimation, men om tidsplanen att ha den färdig till halvårsskiftet 2012 klaras låter vi vara osagt. Det vi kan vara helt säkra på är att vid den tidpunkten har utvecklingen utanför den offentliga sektorn rusat på i ytterligare ett och ett halvt år.