Sättet att forma en organisation för att underlätta innovation förändras. Den uppfinningsrikedom som Sverige traditionellt varit stark på – den tekniska, industriella – har redan välstrukturerade modeller, där forskning och utveckling skiljs från verksamheten tills resultaten kan föras in i företagets produktflora.

I den växande tjänstesektorn är det inte lika självklart.

– Innovation i tjänstemiljöer är betydligt knepigare, eftersom det där är evolutionsprocesser i själva arbetet som driver fram innovation – att man hittar nya sätt att göra gamla saker, säger Mats Tyrstrup vid Handelshögskolan i Stockholm.

Som motvikt till det ”gamla” sättet att skapa innovation hörs mer och mer från en strömning som kallas Open Innovation. Modellen är sprungen ur öppen källkods-rörelsen och utvecklarkulturen där allt är öppet för alla att bidra till. Total transparens, i stället för stängda dörrar till chefernas rum. Väl radikalt för många företag, eftersom det är svårt att räkna på. Men det visar ändå riktningen – att samarbete och lyhördhet blir allt viktigare.

– Innovation förutsätter vissa frihetsgrader och vissa ramar, säger Mats Tyrstrup.

Det gäller också att skilja på olika typer av innovation. För spontan innovation gäller det att skapa rätt förutsättningar och hitta utrymme för medarbetarna att vara kreativa. Att Google låter sina anställda arbeta på egna projekt 20 procent av tiden är ett sådant exempel. Att ha särskilda utvecklingsdagar där man går igenom sina idéer är en annan väg.

För planerad innovation, där ett utpekat problem ska lösas, är snarare en bra projektledning det viktigaste.

I Ledarnas chefsbarometer från november 2010 beskriver bara tolv procent av de svenska cheferna företagskulturen på sin arbetsplats som innovativ.

Det låter alltså som att de svenska företagen är dåligt rustade för att skapa innovation och förnyelse. Samtidigt rankas Sverige år efter år som ett av de bästa länderna när det gäller innovationsklimat och innovationskraft. Hur går det ihop?

Mats Tyrstrup tror att de svenska cheferna helt enkelt har en felaktig självbild.

– Det är ett väldigt fokus på innovation och förnyelse från alla möjliga håll, det är nästan hysteriskt. Man matas hela tiden med nyheter om företag som gör innovativa saker, vilket gör att man får en känsla av att alla är innovativa utom vi. Men det är en synvilla, vanligtvis är man varken mer eller mindre innovativ, säger han.

– Visst finns det en tröghet i att förändra många organisationer, men det beror inte på att folk är dumma i huvudet, utan på att det är väldigt svårt.

Fakta

I Oslo-manualen från OECD, som kom 1997, delas innovation upp i tre delar – process-, produkt- och organisationsinnovation.

Processinnovation är när en produkt, vara eller tjänst kan produceras med mindre resurser.

Produktinnovation är att en existerande produkt, vara eller tjänst förbättras eller en ny utvecklas. Dessa två hänger ihop på så vis att en produktinnovation i en organisation leder ofta till processinnovationer i en annan.

Organisationsinnovationer, till sist, handlar om att få fram nya former av organisationer.