Jag tänker inte avsöja vem som sa det, men snacka om skandal om jag skulle göra det. På internationell nivå.

Priset för att framställa ytterligare en kopia av ett musikstycke och distribuera den via internet är nere på noll.

Den klassiska teorin för prisbildning håller. Om jag skulle få för mig att tillverka låt oss säga en ny Ford Mondeo skulle jag aldrig komma ned i den marginalkostnad som Fords fabrik i Tyskland gör. Alltså köper jag Forden i stället.

Men när det gäller marginalkostnaden för att framställa ytterligare ett digitalt exemp­lar av Beatles låt ”Let it be” är noll. Den fria konkurrensen fungerar.

När kostnaden för att framställa ytterligare ett exemplar av en produkt överstiger ”nyttan” för konsumenten så är det inte längre lönsamt. Produktionssättet måste förändras.

Internet har gjort priset för att sprida digitala filer till nästan noll. Och kreativa programmerare har utvecklat fildelningsprogram av typen Kazaa som i kombination med mp3-formatet gjort internet till en suverän teknik att distribuera musik. På köpet får vi en massa elände i form av spionprogram, men det är en annan fråga.

Ingen vet säkert, men fildelningsprogrammen står för mer än hälften av all datatrafik på internet. Och mer lär det bli.

Även om det i dag inte är lika mycket hype omkring det, så investerar staten och våra kommuner tungt i fiberoptik. Bredbandsbolagets fiberoptiska nät når alltfler hushåll och trafiken i det gamla kopparnätet når upp i megabithastighet.

Snart behöver vi inte ladda ned musikfilerna. Vi kan lyssna på musiken i realtid där den finns nånstans på nätet. Alldeles gratis. När vi betalt internetetoperatören vill säga.

Vi lever i den bästa av världar. Eller gör vi inte det? De som säljer musik lagrad på cd-skivor är inte glada över den tekniska utvecklingen som gjort marginalkostnaden så låg.

I Tyresö fick musikaffären slå igen i somras och ingen har väl missat att skivbolagen tycker utvecklingen är för djävlig.

Deras jurister driver på och ett tag hade de ett domstolsutslag på att fildelningsprogram av typen Kazaa stred mot amerikansk lag.

Tekniken som bygger på peer-to-peer kunde förbjudas därför att den kan användas illegalt. Nu höll det inte i högre domstol, för med samma logik skulle även till exempel knivar eller explosionsmotorer kunna förbjudas.

Som alltid när en ny teknik slår finns det många förlorare. Ta traktortekniken till exempel. Enorm arbetslöshet i jordbruket och otroligt många hästar gick till slakt när traktortekniken slog igenom.

Och musikbolagen går samma öde till mötes som hästarna, men eftersom de inte är hästar kan de anpassa sig till den nya tekniken.

De borde till exempel kunna vända på steken och utnyttja den låga marginalkostnaden. Men de måste dela med sig av kakan.

Dessutom får de nog börja betrakta spridningen på nätet som en del av marknadsföringen.

Redan när vinylplattorna kom var det ju en extra bonus för artisten som slapp flänga runt och ge konserter.

Lär av fotbollsartisterna. De kan ju bara ta betalt för sina prestationer i livematchen. Eller ta Björk som exempel. När hon varit i Kina nyligen och fick frågan om hon inte var upprörd över piratkopieringen av hennes plattor i Kina. Nej, det är kul att så många tycker om min musik, svarade hon.

Och att vi snart inför en lag om att kopiering för privat bruk av material som lagts ut på internet utan upphovsmannens tillstånd inte längre är tillåtet löser inget.

Då blir nästan alla svenska tonåringar kriminella. Hur absurt är det?

Själv har jag aldrig laddat ner enda låt från nätet. Jag köper min musik på tre sätt. Antingen på rea när någon musikaffär slår vantarna i bordet, i någon affär för begagnade cd-skivor eller från Ginzakatalogen som cirkulerar på redaktionen en gång per månad.