Slarvig korrekturläsning ledde till en tvist som jag läste om.

Beställaren klagade på stavfel. Företaget som hade framställt trycksaken påpekade att beställaren hade fått läsa korrektur före tryckningen.

Jag vet inte vem som har fel eller rätt.

Men jag känner igen fenomenet.

Beställaren kan mycket väl ha läst igenom texten och godkänt den – utan att ha lagt märke till stavfelen.

Sedan, när den färdiga trycksaken var klar, såg kunden stavfelen på tio meters håll.

Så är det med korrekturläsning.

Bara för att du kan läsa så kan du inte korrekturläsa.

Hjärnan är alldeles för hjälpsam.

Hjärnan ”rättar till” uppenbara fel i texten, och det krävs en ansträngning för att stänga av hjälpsamma hjärnan.

Många har kanske sett texter som bygger på hjärnans hjälpsamhet.

Mngåa har knakse stet teetxr som bgyger på häjnnras hljäpsmaeht.

Exemplet visar att om första och sista bokstaven i ett ord är rätt så kan vi läsa ordet, även om de andra bokstäverna är omkastade.

De som läste korrektur på trycksaken och godkände den var kanske så förtjusta i att se sina egna formuleringar i tryckfärdig form att de glömde att koppla bort hjälpsamma hjärnan. Allt glimrade.

Men när kritiska hjärnan kopplas in, och vi märker stavfelen, så är det som förgjort.

Stavfelen blir påtagliga som skoskav.

Korrekturläsning blir bäst om man kan läsa texten minst två gånger.

Ena gången läser man berättelsen. Hänger texten ihop, finns alla delar med?

När man skriver med ordbehandlare kan det ju hända konstigheter. Avsnitt ramlar bort, byter plats eller repeteras. Sådant händer också i huvudet på den som skriver.

Andra gången läser man bokstav för bokstav. Försök glömma berättelsen.

Blir du för fångad av själva berättelsen kopplas hjälpsamma hjärnan in, och du missar missarna. Ett knep är att täcka oläst text med ett papper. Ögat ska inte få chansen att byta rad med automatik.

En tredje omgång kan gälla faktakontroll. Är personnamn, företagsnamn och geografiska namn rätt stavade? Är siffror korrekta? Och glöm inte rubrikerna. Av någon anledning är det lätt att missa stavfel i stor stil.

Har tidningarna inga korrekturläsare längre, undrar många.

Jag är inte säker på att det är fler stavfel i tidningarna nu än det var för trettio eller femtio år sedan. Om inte annat så beror det på vilka tidningar man jämför.

Men det är uppenbarligen färre filter nu. Skribentens knapptryckningar kan, tekniskt sett, gå direkt till tryckeriet utan att passera ett mänskligt öga. Redaktionella rutiner innebär att det finns två eller tre andra personer på vägen, men de kan låta texten passera utan att läsa.

Eftersom jag har varit med ett tag vet jag att det inte var bättre förr. Med 1980-talets teknik var det så omständligt att rätta fel att man riskerade att det blev nya fel.

Att vara professionell korrekturläsare är otacksamt – det kräver stavningsgehör, grammatiska insikter och allmänbildning, men de som verkligen har de egenskaperna brukar kunna få roligare jobb.

På CS har vi därför inga professionella korrekturläsare, utan vi läser korr åt varandra.