Vintern som gick var en påminnelse om att vi lever i en fysisk värld där väder och vind ändå påverkar oss. Den typ av kommunikationer som använder sig av de fyra elementen drabbades hårt av vintern.

Bilar snöade inne, tåg kunde inte ta sig fram och flyg ställdes in. Man kan utan svårighet göra sig lustig över den obefintliga beredskapen.

Att bygga järnväg som inte tål snö och minusgrader här uppe i norr låter som ett fall för konsumentlagstiftningen, om ni frågar mig.

Men nu var det som det var i vintras – kommunikationerna på marken, i luften och på vattnet krånglade något oerhört vilket medförde kostnader och kval.

Den typ av kommunikation som använder sig av det femte elementet, eller quinta essentia som man skulle ha kallat internet under antiken, klarade sig dock lite bättre.

Man kan helt enkelt lita på internet. Men då krävs det att alla fattar att man måste använda det också.

Tyvärr utnyttjades internet inte fullt ut i vintras och många av kommunikationsproblemen berodde på dåligt utnyttjande av tillgänglig teknik.

En gång i vintras satt jag på ett rejält försenat tåg och surfade efter ersättningsresor för att slippa komma hem tio timmar sent. Inte på SJs nät, eftersom just det tåget inte tillhandahöll uppkoppling.

I stället hade min reskamrat lyckligtvis en Ipad med mobilt internet och på en kvart visste vi att vi kunde byta till ett tåg mot Arlanda och vi hade bokat flygbiljetter och räddat hela situationen.

Konduktören gick runt och kollade biljetter, vilket tog lång tid eftersom han måste diskutera förseningen med varje passagerare på vägen.

”Jag ska kolla upp det och återkommer till dig snart”, var det enda han kunde säga.

Hans enda tekniska hjälpmedel var nämligen en Nokia mobiltelefon som var ultramodern kring 1996.

Han visade sin telefon lite skamset, pekade på vår dator och sa att en sådan där grej skulle ha underlättat en hel del.

Som det ser ut i dag kan konduktörerna alltså inte ens kolla upp tågtiderna direkt när de står och pratar med passagerare i olika stadier av upprördhet. Hur är det ens möjligt år 2011?

En annan resa i vintras hade också kunnat underlättas med utnyttjande av samtida teknik.

Vid en ordentlig försening i Rättvik fick ett 50-tal passagerare springa fram och tillbaka mellan stationen och ett kafé i minus 20 grader och blåst under ett par timmar.

Den lilla väntsalen rymmer inte mer än 10–15 personer så alla andra var hänvisade till den smällkalla perrongen eller det varma kaféet en bit därifrån.

Ungefär var tjugonde minut var det dags för tåget att komma och alla fick lämna kaféet och gå till perrongen bara för att få besked om ytterligare försening.

Tänk SJ hade man kunnat skicka sms till passagerarna med beskedet om ytterligare försening. Då hade vi kunnat sitta kvar och dricka varm choklad och tina fötterna i lugn och ro och förmodligen varit lite mindre irriterade på konduktören när vi väl kom ombord.

Teknisk utveckling ska skapa förlängningar av våra möjligheter. Det bästa är om vi tar hjälp av teknik för att slippa farligheter, obehag och onödigt trassel. Det är nog dags även för SJ att fatta det.