En miljard människor använder program med tredimensionella miljöer. Och hälften av dem är under femton år.

Det säger Robin Teigland, professor i internetbeteende på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har följt utvecklingen med e-post, webbsidor, chattar och sociala medier ända sedan Halloween 1972, då hon klädde ut sig till super-dator.

– Facebook är tråkigt, tycker mina studenter på Handels – det är för platt.

Med andra ord: tro inte att utvecklingen på internet planar ut från och med nu. De som kommer ut på arbetsmarknaden om fem eller tio år har vuxit upp med Second Life och World of Warcraft.

Varje nytt sätt att kommunicera på internet har mötts med blockeringar och förbud på företag och myndigheter, och de anställda har alltid kringgått förbuden.

– IBM förbjöd e-post på 1980-talet, berättar Robin Teigland.

Det förbudet gäller inte längre, ifall någon undrar. IBM har tänkt om.

Robin Teigland är fascinerad av det informella flöde av kunskap som finns i alla organisationer, vare sig de är företag eller myndigheter. Hon använder något som kallas för social nätverksanalys för att kartlägga det:

– Vem går du till? Vem frågar du?

Många anställda sitter hela dagen framför en dator och har tillgång till databaser med regler och anvisningar.

– Vi har ställt frågan: Använder folk det här?

– Cheferna svarar ja.

– De anställda svarar nej.

Man kan undra vad de anställda har för sig – de sitter vid sina bildskärmar och chefen vet inte om de jobbar med sina kalkylark eller om de besöker sociala nätverk som Facebook. Men även om de kanske inte alltid följer reglerna, där det finns regler, är de flesta anställda angelägna om att göra ett bra jobb – fast kanske inte på det sätt som cheferna föredrar:

– Jag talade med en kille på Saab och han berättade att om han hade något problem så ringde han upp någon på Volvo…

De sociala nätverken överskrider gränserna mellan företag och myndigheter. Avtal om tystnadsplikt finns, men ignoreras ofta:

– Jojo, säger de, jag har ju skrivit på – men jag får ju något i retur, säger Robin Teigland om det gränslösa utbytet av kunskaper.

Forskaren Etienne Wenger har myntat uttrycket ”community of practice” för de intressegemenskaper där man utbyter kunskap och erfarenheter inom ett yrke, en bransch eller ett fritidsintresse. Sådana har alltid funnits, tidigare som föreningar, men numera ofta som internetbaserade gemenskaper samlade runt ett diskussionsforum eller en blogg.

– Man talar om ”knowhow trading”, och det har ett nära samband med goda prestationer.

Robin Teigland talar svenska med lätt amerikansk brytning och en och annan norsk vändning. Hon är född och uppvuxen i Nashville, Tennessee, men vill gärna påpeka att hon inte sjunger. Däremot är hon uppvuxen med datorer:

– Min far är kemist, berättar hon, och vi har alltid haft dator hemma. Han tog mig till datacentret där han jobbade och lät mig se superdatorn. Jag var helt fascinerad och klädde faktiskt ut mig till superdator på Halloween 1972.

Hon tillägger att superdatorn troligen hade mindre kapacitet än en smart mobiltelefon i dag.

Intresset för internetbeteende är i Robin Teiglands fall inte en akademisk lärares fascination för vad ungdomarna har för sig. Hon har varit med från början.

– Jag spelade onlinespel som ung, berättar hon och beskriver de textbaserade spelen, caves, där man skulle lösa mysterier med skrivna instruktioner: ta nyckel, gå vänster. Spel som Star Trek var textbaserade och i svartvitt.

Robin Teigland arbetade som konsult för McKenzie i Norge i slutet av 1990-talet och träffade där sin make. Sedan 1992 bor hon i Sverige och är docent på Handelshögskolan i Stockholm. Hennes studenter visar henne hur mycket arbetslivet halkar efter när det gäller sociala medier:

– De kommer ut på företagen, och sedan berättar de att jag kan inte använda Skype, jag får inte ta material med mig hem, jag får inte ha Dropbox – hur ska jag kunna jobba här?

(Dropbox är en tjänst där man lagrar filer på internet.)

– Vem ska företagen anställa, undrar hon.

Oron för att information ska komma på avvägar är kontraproduktiv, anser Robin Teigland.

– Ju mer stängt ett företag är, desto sämre resultat.

– Kunskap är en färskvara. Det är bäst att dela med sig.

Hon vågar sig på den dristiga gissningen att läkemedelsföretagens långa utvecklingsarbete inte bara beror på noggrann testning, utan också på att företagen är så stängda.

Som kontrast nämner hon datortillverkaren Dell som använder nätgemenskaper för kundkontakt och produktutveckling och den amerikanska elektronikkedjan Best Buy:

– Alla anställda har Twitter. Alla har tillgång till företagets helpdesk och kan ställa frågor och svara på frågor.

Många företag har gått ifrån den stängda affärsmodellen där man utgår från att allt värde skapas innanför företagets väggar.

– Kaffekedjan Starbucks bjuder in kunderna att utveckla produkterna.

– Norska Easy Systems skriver sina program i öppen källkod och ger bort dem. De säljer service. De har 70 anställda, men de har också 40 000 personer på en gemenskapssajt.

Apple är undantaget.

– De har fattat design, de har förstått att form är viktigare än ingenjörsvetenskap, men de försöker låsa in användarna. Apples tid är begränsad, anser Robin Teigland.

IBM, som en gång förbjöd e-post, har tagit ett för amerikanska företag radikalt grepp.

– De anställda uppmuntras att blogga. Normalt låter man då juridiska avdelningen skriva policy för vad man får och inte får skriva på bloggarna. Men IBM gjorde inte så.

– IBM lät den anställda skriva riktlinjerna för bloggar med hjälp av en wiki. Det tog bara två tre veckor innan juristerna kunde godkänna det.

– Sådant skapar medvetenhet.

– Men, tillägger Robin Teigland, vi har gjort enkäter bland stora företag och frågar om de har en policy för bloggar och sociala medier.

– Folk vet inte.

Robin Teiglands rekommendationer är:

  • Alla ska kunna företagets strategi.
  • Vilka är våra kunder?
  • Vilka är våra produkter?
  • Och: vad kan jag dela med mig av?

– Ju fler som kan företagets strategi, desto bättre resultat.

Fakta

Namn: Robin Teigland.
Yrke: Docent på Handelshögskolan, Stockholm.
Bor: Stocksund.
Familj: Gift, fem barn mellan 5 och 16 år. (”De är del av min forskning”).

Favoriträtt: Sushi.

Favoritdryck: Grönt te.

Hobby: Springer, går ut i naturen.

På sängbordet: Gränslandet av Thomas Kanger, David McCulloughs biografi över John Adams.