Så många möten, så lite tid

De allra flesta möten jag deltar i är illa förberedda, dåligt genomförda och följs inte upp. Deltagarna kommer för sent, de pillar med sin mobil, de vill prata om vad som hänt i helgen och ingen vill skriva protokoll. Man går ut från mötet och är i bästa fall bara dränerad på energi, i sämsta fall frustrerad och förbannad.

Är det för mycket begärt att den som kallar presenterar en agenda i god tid före mötet? Att de förklarar varför de vill att man ska vara med?

Är det fel att förvänta sig att de ”att göra-punkter” man kom överens om på föregående mötet faktiskt blivit gjorda?

Ska jag behöva låtsas att det är okej när timmar bara slösas bort?

Den här dagen orkar jag inte längre. Det är ingenting jag planerat och faktum är att jag nog blir nästan lika förvånad som Minna när jag plötsligt mitt under ett telefonmöte med vår viktigaste och tyvärr även minst effektiva leverantör brinner av.

Vecka efter vecka, månad efter månad har jag retat mig på hur lite som blivit gjort av det de tagit på sig. Mötena är ineffektiva och leder inte framåt. Det finns alltid någon vag förklaring, men ändå. Det är inte okej.

När en av de höga cheferna hos leverantören precis som vanligt försöker skyla över deras usla resultat reser jag mig upp och säger lugnt men lite för högt ”Fy fan, vad dåligt! Jag har fått nog. Kalla ALDRIG mer mig till ett möte som är så här dåligt förberett. Nu går jag. HEJ DÅ!”

Det sista jag hör innan jag drar igen dörren med ett KABAM är Minnas något pressade ”Eh, ja … nu går Pia … hon lämnar mötet…”

Det tar två timmar för mig att lugna mig. Jag är så in i benmärgen förbannad, så där arg som man bara kan bli när man har väntat alldeles för länge på att säga ifrån. Man är arg på sig själv som har bidragit till att låta dyrbara timmar gå till spillo. Man borde sagt ifrån långt tidigare.

Håller du med? Eller har ni en bra mötespolicy som följs? Mejla mig gärna, jag lovar att sprida era tips vidare!