Detta är naturligtvis varje programmerares dröm eftersom de inte gillar att dokumentera. Samtidigt hävdar kritikerna att Agile inte är annat än hackande, vilket lett till het ordväxling i alla möjliga medier.

På den senaste konferensen för Agile Methods: XP Agile Universe, lyste dock kritikerna med sin frånvaro (jag tror inte kritikerna vågade sig ditt av rädsla för handgemäng!) och anhängarna kunde fritt framföra sitt budskap.

Robert C Martin, en av grundarna av Agile, menar att Agile är som kampsport. Du börjar med någon variant av de asiatiska kampsporterna, som karate eller judo. Du lär dig grunderna och filosofin bakom din variant och förstår mer och mer av tankarna bakom den.

Till slut är du mästare på den variant du valt att specialisera dig på. Kan man nu säga att en variant är bättre än en annan?

Nej, menar Martin. Och ingen är direkt intresserad av att jämföra heller. Och framför allt inte av att byta variant, ty den som byter måste lära en ny filosofi.

Samma sak med Agile methods. Har du en gång valt variant så är du inte intresserad av att byta, eftersom man gör det för man tycker det är kul. Problemet är att många organisationer inte väljer variant därför att de tycker att det är kul utan därför att de har ett jobb att utföra.

Ett stort och komplicerat system ska utvecklas och de har inte råd att välja "fel" metod. För att kunna välja rätt måste man veta när en viss variant fungerar och när den inte fungerar.

Det finns många exempel på att Agile Methods fungerar för små webbprojekt med upp till åtta personer inblandade. Men frågorna är fortfarande många.

En fråga är om Agile också fungerar för större projekt eller för att utveckla säkerhetskritiska system? Många organisationer vill se de olika varianterna som verktyg i en verktygslåda där man väljer verktyg för uppgiften.

Men för att kunna välja rätt verktyg måste man veta vad verktygen passar för och det kräver studier och jämförelser av olika varianter.

Barry Boehm har länge studerat vilka faktorer som inverkar på projekt. Nu är det dags att se hur Agile passar in, menade Barry. Men det väckte inte det minsta intresse.
Alistair Cockburn, utvecklare av varianten Crystal, berättade att Barry hade föreslagit att man skulle ta fram en guide med en beskrivning av de olika metoderna och för vilka typer av projekt de passar bäst.

Men Alistair menade att något sådant var helt meningslöst och att någon sådan guide aldrig kommer att tas fram.

I stället är det bättre att lita på att folk kan välja metod baserat på fingertoppskänsla. Inte mycket vetenskap bakom det inte. Alistair och Robert har sina personliga beundrare, men den som står högst i kurs är trots allt Kent Beck.

Det är Kent som är sektledare nummer ett, inget tvivel om det. Kent förbereder inte sina presentationer, i alla fall verkar det inte så.

I stället ber han publiken om några nyckelord och sedan pratar Kent runt dem. Hans närmaste beundrare sitter ofta på första parket och han pratar gärna lite tyst, direkt till sina beundrare.

Men högst på listan verkar trots allt vara att dansa med Kent. När Kent är på dansgolvet flockas beundrarna kring honom och ingen vill vara panelhöna (eller tupp).

Att dansa med Kent ger höga poäng, men att dansa med någon som just dansat med Kent är inte dåligt heller!

Mikael Lindvall