Den ofta helt obefintliga säkerheten i trådlösa lokala nät, wlan, har gett upphov till en udda hobby bland nätintresserade personer – att per bil och flygplan åka runt och se hur många öppna nät de kan hitta.

I USA har ”war driving” och ”war flying” snabbt blivit en fluga. Där finns numera massor av webbplatser där nätsnokare skryter om hur många nät de har hittat.

I sin ädlare form handlar war flying inte om att olovligt bryta sig in och använda andras trådlösa nät. De mest populära specialprogrammen kan bara ta emot information från wlan och tillåter inte att användaren skickar data i nätet.

Antenn, gps och Netstumbler
I förra veckan bestämde sig Gunnar Lindberg och några av hans vänner, som alla jobbar i IT-branschen, för att själva testa en wlan-flygning över Stockholm.

De utrustade ett litet privatflygplan med bärbar dator och ett vanligt wlan-kort kopplat till två extra känsliga antenner utanpå flygplanet, berättar Gunnar Lindberg. En gps-mottagare och specialprogramet Netstumbler var med också.

– Programmet fungerar så att man bara kan scanna efter tillgängliga nät, inte skicka någon information. Man kan lyssna till signaler från näten men inte sända något själv, säger Gunnar Lindberg.

När Netstumbler hittar ett wlan plottar gps-mottagaren ut platsen på en karta i datorn.

Under en halvtimmes flygning på 660 meters höjd över Södermalm i Stockholm hittade de 348 wlan. 224, eller 64 procent, saknade helt skydd mot intrång och var öppna för att logga in i.

I de allra flesta fall handlar det om privata wlan hemma hos folk.

Gunnar Lindberg och vännerna satte därefter nordvästlig kurs och kretsade efter ett par minuter över IT-företagen i Kista.

Här hittade de 258 wlan. 178 av dem, 69 procent, var helt öppna.

Södermalm bättre än Kista
Gunnar Lindberg har ingen heltäckande teori om varför IT-företagen i Kista tycks vara ännu sämre på att intrångsskydda sina trådlösa nät än vanliga hemanvändare på Södermalm. Men en del av de större företagen har avancerade skydd på alla viktiga wlan-accesspunkter, samtidigt som de medvetet lämnat några nät öppna. De ger dock bara tillgång till internetaccess.

– Det farligaste från säkerhetssynpunkt är när någon enskild anställd någonstans på företaget kopplar in ett eget wlan utan att IT-avdelningen känner till det. Det såg vi också exempel på i Kista.

Trots att wlan oftast bara har en räckvidd på under 100 meter för att man ska kunna kommunicera med full kapacitet, så räcker en mycket svag signal på större avstånd för att Netstumbler ska kunna se nätet.

Men Gunnar Lindberg menar att hade kunnat hitta betydligt fler nät om de tillåtits att sjunka ner på en lägre flyghöjd.

Osäker på lärdomar
Han är osäker på vilka lärdomar man ska dra av wlan-flygningen över Södermalm och Kista.

– De som betalar dyra pengar för att få internetaccess via kommersiella wlan blir mindre benägna när de får klart för sig hur många nät det finns där man kan surfa gratis, säger Gunnar Lindberg.

Han berättar om ett kafé på Södermalm där gästerna mot betalning erbjuds trådlös internetaccess via Telia Homerun. Samtidigt går det i direkt anslutning till lokalen att surfa gratis via ett öppet wlan.

Mer om Lindbergs wlan-flygning på Pepanols webbplats

Fakta

Netstumbler frågade användarna varför de utövar sin hobby. Närmare 8 000 personer svarade:
l För att det är roligt (44 procent)
l För att få tillgång till gratis internetaccess (25)
l För att få kontakt med tjejer (27)
l För att tjäna pengar (3,5)