I onsdags dog internet strax efter lunch. Det gick att ta sig till vissa svenska adresser, och då och då lyckades någon på redaktionen komma längre än Skåne. Posten gick fram däremot, om än långsamt.
Förklaringen kom från Utfors, som fått sina fiberkablar avgrävda på två ställen med en halvtimmes mellanrum. Trafiken mellan Stockholm och Malmö och Stockholm och Göteborg bröts. Först hände det i ett dike mellan Karlstad och Karlskoga, sedan i Kolmården mellan Nyköping och Norrköping.
Alliterationerna fick mig att vänta nya brott mellan Osby och Oslo, Söderköping och Södertälje, Torsby och Torshälla och mellan Åmål och Åhus. Men i stället blåste elverket ut Telias station i Uppsala kvart i fem.
240 000 abonnenter blev helt eller delvis utan telefon sedan också 15 mobilbasstationer slagits ut.
Telia försökte ringa sina reparatörer, men de hade Teliaabonnemang och kunde inte nås!
Redan på eftermiddagen suckade Utfors informationschef att det statistiskt sett inte kunde hända.
Räknar vi in Telias haveri några timmar senare blir det så osannolikt att det högst sannolikt inte kan ha ägt rum. Särskilt inte eftersom internet byggdes för att uthärda till och med ett kärnvapenanfall.
Det här låter som vi hade en enda Rikskabel från Stockholm till Göteborg och en till Malmö och en uppåt landet. Men Utfors säger sig ha byggt sitt nät i ringform, så att ett brott inte ska kunna stoppa trafiken.
Men stopp blev det. Två brott blev ett för mycket.
Under förra veckan tappade postkontoren i Göteborg all kontakt med Postgirot, och om det också berodde på Utfors eller om det var någon annan leverantör som föll bort vet jag inte.
Men postens nät var utslaget under ett dygn, enligt en fattig fotograf som försökte plocka ut pengar från sitt postgirokonto.
Jag tror det var Telia som svarade för uppkopplingen till den videokonferens som Skolverket och Itis försökte koppla upp – även den under den olycksdrabbade förra veckan. Det gick inte så bra, men på sina håll i landet kunde deltagarna i alla fall höra ljudet.
Kanske var det flera grävskopor i gång under veckan. Eller någon jägare. Eller en prickskytt i stil med han som häromåret tyckte banvallen var ett bra ställe att sätta upp en måltavla på. Han lyckades klippa av Banverkets fiberkabel!
Något som heter internet byggdes för att motså en atombomb. Klipptes en nod av kunde trafiken hitta en annan väg.
Men det är väl något amerikanskt påfund som fanns för länge sedan.
Visserligen finns det fler linor, till och med parallellt och kors och tvärs genom vårt land. Telia har sina, Utfors sina och Banverket sina. KPN Qwest har fortfarande fiber i marken och förmodligen finns det fler kabelägare.
Men var och en håller på sina sladdar. Det som en atombomb över USA inte skulle kunna klara går att fixa med en grävskopa i Värmland.
När en operatör tappar till exempel förbindelsen över Atlanten, så styrs inte trafiken över till konkurrentens kabel. Redundansen finns på papperet men inte i verkligheten. Och varför skulle Telia ha garderat sig med dubbla strömleverantörer eller ett dieselaggregat? Det har ju inte ens vårt högteknologiska centrum Kista.
Samma onsdag som halva Sverige var utan internet kom tidningen Ny Teknik ut med ett nummer. Mittuppslaget ägnades det framtida försvaret som ska bygga på sensorer, datorer och nätverk.
I detta nätverksbaserade försvar är vapen, fartyg och sensorer tjänster i nätet, tillgängliga för alla i försvaret. Och så står det, i anslutning till ett citat av chefen för Högkvarterets strategiledning, att paradoxalt nog erbjuder de kommersiella näten större säkerhet än de militära!
Det känns inte alldeles betryggande…