Datamängderna växer med 40–50 procent per år, men mindre än en tjugondel används till affärsdrivande analyser, enligt analysföretaget Forrester.

Från affärssystem, kundvård, sociala medier, webben och e-handel strömmar data in och ut i tomma intet. Ännu värre är att data används felaktigt. Beslutsstöd kan ju både pressa kostnader och öka intäkter.

På många håll används beslutsstöd för att öka kollen på användarna mer än att stöda verksamhetsbeslut. Samma verktyg som gör säljaren mer produktiv och drar in mer försäljning, ökar kundnöjdheten och ger bättre affärer kan användas för uppföljning, kontroll och övervakning.

Steget är inte långt till det som Frederick Winslow Taylor gav namnet Scientific management. Metoden mäter personalens prestationer i detalj. Den tillkom på 1800-talet, spreds och avfärdades på 1900-talet, men har fått sin renässans på 2000-talet med nytaylorismen.

Numer är det inte tidsstudiemän med vita rockar och klockor som hotar, utan ständigt närvarande it-system – från central övervakning ut till de anställdas mobiler. När systemen finns blir frestelsen stor att införa tidsstudieliknande system som håller koll på personalen långt ute på fältet.

jag menar inte att man inte ska hålla koll och använda resurserna effektivt. Men mängderna av data kan göra det frestande för cheferna att använda beslutsstödet för att hänga personalen i hasorna och kolla om alla gör sitt jobb.

Övervinn frestelsen att göra mobilerna till det nya stämpeluret. Beslutsstödet måste accepteras av användarna för att bli till nytta. Så sker inte när det är ett kontrollverktyg.

Företag som erbjuder ”beslutsstöd för alla” måste se till att tekniken i användarnas händer utnyttjas så att den inte blir en bromskloss utan ett hjälpmedel och ett affärsstöd, inte bara för företagen utan även för användarna.