För de allra flesta är programmerare mystiska genier som kan komma till tals med svårhanterliga datorer, även om de av någon anledning aldrig kan fixa just din. Men alla som varit i närmare kontakt med programmerare vet att de inte är en homogen grupp, utan består av en samling undergrupper.

Här är 5 klassiska typer.

Odokumenteraren
En odokumenterare framför många anledningar, varav en del till och med låter rimliga, till att inte dokumentera sin programkod. Till exempel att det tar längre tid att läsa kommentarer än bra kod. Eller att språk som Lisp och Java är självdokumenterande till sin natur. Det krävs trots allt artificiell intelligens för att tolka vanlig språk, medan det räcker med en enkel parser för programkod.

Vilken anledning man än väljer verkar det rimligt för de här programmerarna att strunta i dokumentationen, eftersom de läser och skriver programkod bättre än svenska.

En odokumenterare gör vad som helst för att komma undan ledningens dumma krav om att beskriva en funktion med text. En del sträcker sig till att skriva kommentaren ”kör databasquery” till funktionen queryDatabase.

Privatliv: Har levt tillsammans med samma partner i 15 år utan att gifta sig, eftersom de inte vill fylla i blanketterna som krävs.

Den blivande cio:n
De kan skriva programkod om de måste, men gör hellre en Powerpointpresentation om uml-dokument. Du vet att du befinner dig i möte med en sådan här eftersom din smarttelefon piper till med en Linkedin-inbjudan från dem fem minuter efter att ni satt er ner.

Den blivande cio:n verkar alltid vara redo att hjälpa till, men om du ber om mer än en snabb blick på ett dokument faller personen tillbaka till sin favoritpraxis: Delegering. ”Thomas där borta är nog bättre på det här”.

Privatliv: Använder Kanbanmetoden för att försöka ragga upp chefens dotter.

Gamlingen
När ett problem uppstår säger gamlingen att ”det här löste vi för många år sedan i Multics”. De pratar med saknad i blicken om att det bara fanns en eller två buggar i program förr i tiden, eftersom program bara var några byte långa.

De som varit med riktigt länge påpekar att man inte behövde starta om deras favoritdator eftersom järnkärneminnet inte stängdes av när strömmen försvann.

Privatliv: Gift med gymnasiekärleken.

Dynamiska typaren
Om man verkligen pressar dem kan dynamiska typare medge att Mellanösternkonflikten och klimatförändringen är större problem än att behöva ange datatyper för variabler. De undviker helst att bli kategoriserade. Att välja en typ är att stänga dörrar och att stänga dörrar för dem närmare döden.

Den dynamiska typaren vill inte ange att en variabel ska innehålla heltal eller flyttal, eftersom man kanske, kanske vill kunna lagra en sträng eller ett självbalanserande b-träd med inverterbara index i den. Man vet aldrig vad som kan behövas, resonerar de.

Privatliv: Öppen för nya relationer.

Bluffaren
De tog sig igenom universitetet genom att kopiera öppen källkod. När det var dags för grupparbete tog de med sig kakor eller öl, för att vara säkra på att ingen lade märke till hur många buggar det fanns i deras programkod.

På jobbet ställer de upp frivilligt på att sköta uppgifter som att administrera byggverktyget. Då kan de gnälla på de andra programmerarna och kanske få dem att överta arbetsuppgifter. Eller de kanske bara pratar om de rätta metodnamnen, utan att skriva koden i metoderna.

Privatliv: Har ett långvarigt förhållande med en hemlig partner.

Den här texten är en bearbetning från IDG News.