Lagstiftarna är besatta av att underminera det digitala nätverkssamhällets storhet. De tänker mest på hur man stryper flöden av information. De diskuterar glatt Sopa, Pipa, Acta, Ipred och allt annat som diverse lobbyister föreslår.
Här får ni ett tips på att öppna flödet. Jag skriver på en rejäl sak. Fast ska jag vara ärlig är det inte så mycket skrivande. Större delen av tiden går åt till research. Det är fantastiskt vad man kan nå hemifrån med datorn. Men ändå så mycket man saknar.
Just den kunskap som är producerad utan vinstmotiv och med syfte att berika oss alla kommer man inte åt om man inte är knuten till ett universitet.
Jag tänker på akademisk forskning. Många professorer har skattefinansierade löner. Forskningsmedlen kommer från allmännyttiga stiftelser. De tjänar inga pengar på vetenskapliga artiklar. Modellen för akademisk karriär är att man sprider sin kunskap för att andra ska kunna bygga på den: ”publish or perish”.
En del forskning kan bara forskare förstå. Men samhällsvetenskapliga och humanistiska texter kan ju vi vanliga bildade amatörer fatta. Själv har jag gått en massa doktorandkurser.
När man vill kika i en artikel får man upp meddelanden som: ”Denna text kan du få tillgång till i ett dygn för $ 25”. Man tar sig för pannan.
Jag hamnade på en middag bredvid en direktör inom akademisk publicering. Han såg titlarna som varumärken. The Lancet, medicintidskriften, hade de byggt upp och det märket skulle de odla. Varje pund och euro skulle de pressa ut. Att texterna är gratis för dem och att forskarvärlden står för redaktörerna spelar ingen roll.
Namnet och prestigen och artiklarna tillhör förlaget. Han hade samma syn på allmän åtkomst till forskning som Antipiratbyrån på fildelare.
Aaron Swartz (ingen släkting) är en 25-årig öppenhetsaktivist som står anklagad för att ha placerat en bärbar i en skrubb på MIT, anslutit den till universitetsnätverket, ha kringgått spärrar runt den akademiska artikeldatabasen Jstor och laddat ned fyra miljoner dokument.
Den amerikanska staten har nu åtalat honom. Han kan få 35 års fängelse och betala en miljon dollar i böter om syftet var att göra artiklarna allmänt tillgängliga. ”Stöld är stöld, vare sig du använder ett datakommando eller en kofot och vare sig du tar dokument, data eller dollar”, rasade åklagaren Carmen M Ortiz.
Det är dags att befria akademin från överprofiterande mellanhänder. Kan politiker jaga en hel ungdomsgeneration för att säkerställa skivbolags kassaflöde (för att stimulera skapandet?) kan väl världens regeringar köpa loss de akademiska förlagens historiska rättigheter en gång för alla och säga att för en viss typ av publikationer får man ett års ensamrätt.
Sedan gäller ”public domain”, den kulturella allmänningen, för att stimulera skapandet. De nu lediga Acta-juristerna kan säkert hjälpa till med detaljerna.