När hörde vi senast talas om en överbelastningsattack som renderade en fällande dom, eller ett åtal mot personerna bakom sådana attacker? Har det någonsin hänt?
När polisen börjar nysta i den tråd av ip-adresser och internationella botnätringar som leder fram mot förövaren fastnar arbetet regelmässigt i ett juridiskt limbo i det ögonblick spåren leder till ett annat land med en annan lagstiftning.
Uppklarningsprocenten för brotten är så låg att det praktiken förefaller i det närmaste riskfritt att begå dem.
När vi nu ser hur överbelastningsattacker blir allt vanligare är det en direkt effekt av den låga risken för förövaren att bli fälld i domstol.
Men den här brottsligheten kostar samhället och enskilda företag alldeles för mycket för att vi bara ska låta det fortsätta.
Rikspolisstyrelsens it-brottsspecialist Anders Ahlqvist kräver bättre samarbetsavtal mellan polismyndigheter på europeisk och internationell nivå för att klara upp fler it-brott. Mot bakgrund av att mindre än tio procent av anmälningarna klaras upp är det svårt att inte hålla med. Att det tar sex månader för svensk polis att få loss nödvändiga uppgifter från USA i en överbelastningsattackutredning visar att det finns åtskilligt att slipa på i det internationella polissamarbetet.
Ska fler it-brott klaras upp är det här man ska sätta in stöten. Den här typen av oöverstigliga byråkratiska hinder i de enskilda it-brottsutredningarna måste rivas ner.
Men EUs svar på den ökade internationella it-brottsligheten tycks snarare vara att satsa allt mer på att samla in underättelseinformation om internetbrott.
Det riskerar att bli en mindre produktiv strategi, som dessutom kan bli kontroversiell från integritetssynpunkt.
