Utbildningsminister Jan Björklund är en av regeringens mest profilerade ministrar. Han har konsekvent och metodiskt lyft fram skolfrågorna under sina år som minister så till den milda grad att övriga partier i regeringsalliansen nu klagar på att Folkpartiet för egen räkning förbrukar allt syre i den skolpolitiska debatten.

Men så finns det – konstigt nog – en viktig framtidsfråga för skolan där utbildningsministern uppvisar ett lika konsekvent som kompakt ointresse. När det gäller it i skolan och digital kompetens har Jan Björklund inte kommit med nationella strategier eller handlingsplaner. Inga visioner och högtflygande målsättningar. Ingenting.

Tvärtom tycks de it-utvecklingsprojekt som ändå drivs av enskilda eldsjälar i skolorna få räkna med kritik och tillrättavisningar av utbildningsministern. Som i fallet med den uppmärksammade it-satsningen i Sollentunas skolor nyligen. Resultatet av den blinda fläcken i utbildningsministerns skolpolitiska agenda ser vi tydligt.

Skolan ligger långt efter det övriga samhället när det gäller datoranvändning.

Som Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén slår fast i en interjvu (se sid 4–5) ligger svenska skolors it-utveckling långt efter skolorna i övriga nordiska länder.

Jan Björklunds skeptiska och initiativlösa hållning till digital kompetens och it i skolan får honom att framstå som allt mer isolerad inom regeringsalliansen. De intressanta och framåtsyftande förslagen och initiativen inom området kommer i stället från andra partier.

Om inte Jan Björklund börjar bry sig om skolans it-frågor bör något annat parti i alliansen ges chansen att ta över skolfrågorna i regeringen och utforma en framåtsyftande skolpolitik.