Vad innebär det att ”ha ett ramverk att förhålla sig till”? Är frasen över huvud taget begriplig?
Och om den är begriplig, duger den som argument?
I den infekterade konflikten om Språkrådets webbplats har generaldirektör Ingrid Johansson Lind kritiserat Språkrådet för ”myndighetsomognad”.
Ingrid Johansson Lind är generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen, Isof. Det är en konstgjord myndighet, utspridd över Göteborg, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. I Isof ingår arkiven för dialekt och folkminnesforskning i alla städerna utom Stockholm. Dessutom ingår Språkrådet, som finns i Stockholm.
Språkrådets nuvarande chef Lena Ekberg är tydligen så ”myndighetsomogen” att hon avgår inom kort.
Den utlösande anledningen är generaldirektör Ingrid Johansson Linds beslut att ta bort Språkrådets egen domän på webben, sprakradet.se.
Hur motiverar hon det?
”Alla förstår inte vad det innebär att vara statstjänsteman, ha ansvar åt mer än ett håll och ha ett ramverk att förhålla sig till”, säger Ingrid Johansson Lind i Dagens Nyheter.
Man kan undra varför reportern efter detta ordbludder inte ställde en följdfråga, men det var kanske ingen idé.
Låt oss säga så här. Hur många av er som läser denna krönika känner till Språkrådet?
Säkert rätt många. En gång i tiden hette det Nämnden för svensk språkvård, sedan hette det Språknämnden och nu heter det Språkrådet.
Hur många av er som läser denna spalt känner till Institutet för språk och folkminnen?
Låt mig gissa. Inte så många.
Varumärken brukar man tala om numera. Förr var det något konkret, som etiketten på läskflaskan, men numera kan inte bara företag, utan också organisationer, myndigheter och privatpersoner ha varumärken. Språkrådet har ett starkt varumärke.
Varumärket Isof ger inget utslag alls på varumärkesseismografen.
Språkrådet får varje dag frågor om korrekt språkbruk, varför det heter si och inte så, och om hur man bör skriva. De flesta som vänder sig till Språkrådet har ingen aning om att det är en underavdelning av Isof. Det går bra ändå. Vad gör man åt detta?
Ingrid Johansson Linds lösning är enkel. Avlöva Språkrådet och hoppas att något av anseendet smittar av sig på resten av Isof.
En bättre lösning skulle vara att få mer liv i de andra delarna i Isof. Intresset för dialekter och folkminnen är stort. Men strömmen av besökare till dialekt- och folkminnesarkiven är beskedlig i jämförelse med antalet besökare till Språkrådet.
Det löser man inte genom att degradera Språkrådets domän.
Ingrid Johansson Linds sätt att ”förhålla sig till ett ramverk” är ett skolexempel på byråkratisk klåfingrighet. Det lär inte bli bättre. En gissning är att rekryteringen av ny chef för Språkrådet kommer att ta lång tid.
