Det är något med ny teknik som gör människor arga. Då menar jag inte arga på det sättet som jag kan bli arg när tekniken strular. Jag blev arg häromdagen över att min webbvärd hade problem så att jag inte kom ut på min blogg på flera timmar. Jag blev också arg när jag insåg att jag måste uppgradera min 1,5 år gamla Air för att kunna använda Icloud.

Men det är inte det jag avser med raseriet mot ny teknik. Jag syftar på den konservativa hållning som uppstår när ny teknik får fäste i samhället. I bokbranschen har motståndet mot digitaliseringen varit kompakt. När debattvågorna kring torrent skummade som värst krävde författare och förlagsfolk att Ipredlagen skulle införas. Så stort upplevde de hotet från fildelningen, trots att den tekniken då hade drabbat bokbranschen högst marginellt.

Ännu märkligare är det att författarnas intresseföreningar protesterar mot inskränkningar i det fria ordet och spioneri på vad vi har i bokhyllorna, samtidigt som de vill ha en lag som tillåter intrång och övervakning av vår digitala kulturkonsumtion.

den här gången handlade det om de pengar som branschen trodde sig gå miste om när fri spridning av kulturellt innehåll stod bortom upphovsindustrins kontroll.

Jag ser inget problem med att mina verk delas och sprids. Ju fler som läser, desto fler köper ett fysiskt exemplar. För några år sedan ville jag manifestera min teknikvänlighet genom att tala in min senaste roman som ljudbok och lägga upp den på Pirate Bay för fri spridning. Det strömmade in pengar i form av donationer och en massiv uppmuntran från dem som min bransch ville bedriva klappjakt på. Numera är det en känd historia.

Vad jag däremot inte har berättat om

är ovänner som jag fick. Kolleger slutade hälsa eller sa upp bekantskapen med mig, en förlagschef stoppade mig på tröskeln med motiveringen att hen avskydde fildelning och hävdade att den orsakat enorma förluster i ljudbokssektorn. Agenten avböjde samarbete med orden: ”Har du tänkt på att ditt ställningstagande kan göra det svårt för dig?”. Därtill kom tisslet och tasslet, det ordlösa undvikandet och den utbredda uppfattningen att jag var en quisling som ville beröva mina kolleger deras dagliga bröd.

I dag försöker bokbranschen anpassa sig. Det sker inte utan konflikter. Den senaste utspelade sig när de stora förlagen ville binda upp författares e-boksrättigheter på obestämd tid till en skrattretande låg royaltysats. De som inte gick med på de förödmjukande villkoren fick veta var dörren var.

Debaclet handlar om bibliotekens e-boksutlåning. Här kanske ni teknikkunniga kan hjälpa mig. Utlåningen av e-böcker sker via Elib, som ägs av de fyra största förlagen. Men varför tar företaget 20 kronor från de allmänägda biblioteken per utlånad e-bok?

Motståndarna till ny teknik är tydligen arga så länge de inte kan sko sig på den.