Det var under konferensen Offentliga Rummet i Uppsala som SMHIs generaldirektör Lena Häll Eriksson berättade att myndigheten har beslutat att öppna sina datakällor. Planen är att det ska vara klart senast den 1 januari 2014. När CS ringer upp bekräftar Lena Häll Eriksson uppgifterna, och säger att det är ett projekt som pågått länge.

– Det här gör vi som en följd av PSI-direktivet som har börjat gälla i Sverige, säger Lena Häll Eriksson.

PSI-lagen är från början ett EU-direktiv som ska göra det lättare att ta del av den information som finns hos myndigheter och inom offentlig sektor i unionens länder.

Att SMHI ska göra som sin norska motsvarighet och släppa väderdata fritt har efterfrågats av utvecklare och branschföreträdare i flera år. En invändning har varit att det skulle bli för dyrt för staten att släppa på datan, men CS kunde redan 2010 avslöja att kostnaderna skulle bli närmast försumbara. Av de 200 miljoner kronor som SMHI drar in varje år på sina vädertjänster är det bara fem miljoner som kommer från försäljning av rådata – och fyra av dem kommer från försäljning till andra myndigheter.

Men, konstaterar Lena Häll Ericsson, att tillgängliggöra så stora mängder information som SMHI sitter på är inte gratis.

– Det här kommer att kräva stora insatser från vår sida. Vi måste kontrollera att informationen är korrekt och även bygga upp ett nytt arkiv, säger Lena Häll Eriksson.

Kostnaden för projektet beräknar hon till 14–15 miljoner kronor. Regeringen har skjutit till 6,5 miljoner – resten får SMHI stå för.

I Norge har vädertjänsten Yr.no sedan 2007 tillhandahållit gratis väderdata på sin hemsida. I SMHIs fall kommer den totala mängden data att vara betydligt större, eftersom den svenska myndigheten även har ett ansvar för vattenfrågor. Lena Häll Erikssons uppskattning är att den fria mängden data är 65 terabyte.

– För forskare och den som har en affärsidé finns mycket att vinna. För oss på SMHI är det klart att det fungerar som goodwill.

Fakta

Alla ska få tillgång till data

PSI-direktivet ålägger statliga och kommunala myndigheter att se till att privatpersoner och företag kan få tillgång till information från myndigheternas databaser utan onödiga hinder och kostnader.

Det gäller i första hand möjligheten att köpa stora datamängder för att använda dem i kommersiell verksamhet.

Direktivet togs fram 2003. I Sverige införlivades det i lag 2010.