– Vår förhoppning är ju att alla länder ska skapa sina egna yr-tjänster, säger Anton Eliassen, generaldirektör för Meterologisk Institutt Norge.

Han och institutets strategidirektör Heidi Lippestad är eldsjälarna bakom det beslut som togs för fem år sedan – att sluta ta betalt för institutets data. Fast det var en bra bit dit, berättade de när de talade på Offentliga Rummet i Uppsala nyligen.

Totalt lägger Norge 180 miljoner kronor årligen på att samla ihop väderdata – det går till sådant som mätstationer, delaktighet i vädersatelliter, datanät och superdatorer. Precis som i de flesta andra länder förväntas också Meterologisk Institutt också tjäna in en del av de pengarna. För att göra det gäller det att hitta köpare till väderdatan. Men det fungerar inget vidare, förklarar de två. Trots att priset sänktes i flera omgångar så fick de bara några få köpare.

– Vi satt på så mycket information som skattebetalarna finansierat och såg att bara en bråkdel kom tillbaka till dem via väderprognoser i tidningar och tv, säger Anton Eliassen.

2007 beslutade de sig med stöd av departementet att sluta ta betalt.

Det tog en månad, sedan var 200 000 unika besökare i veckan inne och tog del av vädret – i dag har Yr.no, som är ett samarbete med norsk radio och tv, NRK, passerat 3,5 miljoner besökare i veckan och i sommar når sajten fyra miljoner. Dessutom levereras varje dygn 2 TB data från institutet.

– Vi har en kioskkedja i Oslo som kopplar våra väderdata till sitt bemanningssystem – flera restauranger använder det också, säger Anton Eliassen.

Nu börjar trycket på Yr.no växa dem över huvudet. I dag är 52 procent av användarna norrmän, men allt fler delar av världen börjar hitta dit.

– I dag har vi 40 servrar och det är försvarligt när det gäller att serva Norge, men kan vi försvara att ha 80 servrar som betalas av de norska skattebetalarna, frågar Heidi Lippestad.

Den diskussionen är inte avslutad. Hon är själv mer tveksam, medan Anton Eliassen vill satsa på servrarna.

– Han ser det som en del i kampen för öppna data runt hela världen, säger hon.

Samtidigt riskerar tjänsten att bli överbelastad redan i sommar. För att ändå kunna betjäna det norska samhället finns en krisplan.

– Då kommer vi inte att visa väderdata för dem som använder den engelska versionen utan bara för dem som använder den norska, säger Heidi Lippestad.