Världens politiker håller internationella konferenser. Alla debatterar "den globala uppvärmningen" och Kyotoprotokollet. Vi studerar prognosen från klimatpanelen IPCC, som visar hur jordens temperatur legat jämn länge, och sedan plötsligt stiger som bladet på en liggande hockeyklubba.

IPCCs prognos baseras på datorkörningar av bland andra Michael Mann, publicerade 1998. Ingen har verifierat resultaten, tills två kanadensiska forskare tog sig an problemet.
Ross McKitrick är verksam vid Fraserinstitutet i Vancouver och professor i ekonomi vid Guelphuniversitetet. Stephen McIntyre är matematiker och mineralexpert med 30 års erfarenhet av analysarbete för gruvindustrin. De bestämde sig för att tackla IPCCs kurva.

Liknade dotcom-prognoser
– När jag först såg IPCC-kurvan påminde den om dotcomföretagens vinstprognoser, säger McIntyre.

När de kontrollerade prognosen hopade sig problemen. Upphovsmännen, Mann med kolleger, visade sig föga samarbetsvilliga. Grunddata var försvunna och de "hade inte tid" att hjälpa till. McKitrick och McIntyre fick ändå fram stora delmägder av grunddata och gjorde simuleringar av Mannanalysen.

De upptäckte två stora problem. För det första genererar Manns metod alltid hockeyklubbsdiagram, oavsett grunddata. För det andra stöder sig Mann på trädringsanalyser av kontroversiella, små trädpopulationer.

Datatrålning och gäckande tallar
Mann använde "hemliga" datatransformationer som fanns i ett icke publicerat Fortranprogram, först efter kritiken har algoritmerna publicerats. De gick ut på att överföra tendenser från 1900-talet på historisk data. När McKitrick och McIntyre körde detta på slumpdata blev resultatet i 99procent av fallen hockeyklubbskurvor.

McIntyre och McKitrick menar att Mann "datatrålar", det som på engelska kallas "data mining", grundmaterialet efter data som ger just hockeyklubbskurvor. IPCCs berömda prognos uttrycker en statistisk illusion.

Manns klimathistoria baserar sig på trädringsanalys på cederträd från Gaspehalvön i Kanada.

– Vi fann att Gaspeserien från år 1404 till 1421 baseras på endast ett enda träd. Trädringspecialister brukar inte använda data från fler träd, säger McIntyre. När vi gjorde beräkningar både med och utan dataserien fann vi betydande skillnader. Än underligare är att dataserien uppträder två gånger i Manns grunddata.
Dessutom ingår 14 trädringar från en kontroversiell uppsättning av Bristleconetallar. Andra forskare, Graybill och Idso, 1993, har studerat dem och bevisat att de haft en period av extrem tillväxt som inte beror på klimatet. På Manns server fanns ett directory vid namn "BACKTO_1400_CENSORED".

– Vi undrade om det hade något att göra med dataserien med Bristleconetallar och det var mitt i prick, säger McIntyre. Utan Bristleconeserien fanns det inga hockeyklubbor för Manns analysmetod att tråla efter och resultaten överenstämde med våra.

Mann rapporterade aldrig resultaten som nåddes om han uteslöt Bristleconetallarna.

McKitricks och McIntyres rön publiceras i februari i de vetenskapliga tidskrifterna Energy & Environment samt Geophysical Research Letters. GRL är samma ansedda tidskrift som tidigare pubicerade en av Manns ursprungliga artiklar. En anonym referent säger:

– Det är häpnadsväckande resultat. Jag har studerat McIntyres och McKitricks analys, och är övertygad om att den är korrekt.

Försvarar sig på nätet
Redan innan publicering har resultaten orsakat uppståndelse.

Mann och hans kolleger har startat en webbplats där de försvarar sig.

McIntyre och McKitrick håller fast vid sina rön. Mann försöker försvara sig med en alternativ datorkörning.

– Mann är en skicklig debattör, säger McIntyre. Men att han kan producera en hockeyklubba med en annan metod som också tillåter Bristleconetallarna att dominera är irrelevant. Manns studier är inte oberoende. De flesta involverar honom själv och hans kolleger, och samma grunddata återanvänds.

Rob van Dorland vid Nederländernas meteorologiska institut tror att artikeln i Geophysical Research Letters blir en allvarlig knäck för IPCC:

– Det är märkligt att Manns klimatrekonstruktion gått igenom referenterna hos IPCC två gånger utan att någon har kollat upp den.

Om kritiken mot IPCCs hockeyklubbsprognos rider ut stormen som växthusteorins vänner nu blåser upp till rycks grunden för hela växthusdebatten upp. Politiker, opinionsbildare, miljöorganisationer, alla som pratat vitt och brett om global uppvärmning har åkt på tidernas blåsning.

Ahrvid Engholm