I helgen invigdes Apple Store i Täby under öronbedövande jubel och hejaramsor från en makalöst övertänd smurfblå massa av unga Appleanställda. Ni har säkert sett Youtube-klippet, underhållnings- och chockvärdet är lika stort.
Några dagar senare öppnades en annan butik i närmast total stillhet. Det var nu inte en Apple Store, utan FRA-shoppen.
Pressmeddelandet om att Rikskriminalen och Säpo ska få beställa signalspaning av FRA smögs ut med nästan onödigt perfekt tajming. Statsministern hade just avslutat den medialt överbevakade regeringsförklaringen. Andra prominenta statsråd var i full färd med att spexa framför en kvällstidnings webb-tv-kamera (dock inte i Täby, utan i riksdagen).
Nyheten om FRA-propositionen drunknade således någonstans mellan en överflödig politisk analys och ett störtskönt grabbigt gapflabb.
Politiskt – och medialt – är FRA-frågan i stort sett död. Konflikt saknas. Socialdemokraterna står bakom regeringens lagförslag, som innebär att Säpo och Rikskrim från årsskiftet får be FRA spana i ip-baserad kommunikation på jakt efter terrorister och mafiosos. På sin höjd väntar en minidebatt om att även Ekobrottsmyndigheten, som nu sorterar under Rikskrim, plötsligt kan få kundkort i FRA-shoppen.
Folkligt lever en sorts utmattad vrede från 2008 kvar, inte minst på nätet. Ett par ungdomsförbund rasar förstås, liksom spillrorna av Piratpartiet.
Men i allt väsentligt är frågan historia. Fyra år har gått sedan FRA-debatten, bloggbävningen och den tårdrypande riksdagsomröstning där FRA-lagen till slut klubbades. Tre år sedan dåvarande försvarsministern i riksdagen garanterade att FRA-shoppen nu var stängd.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Bloggbävningen har upphört. Socialdemokraterna har gett med sig. En av huvudpersonerna i FRA-dramat är i dag näringsminister. En annan är väldigt aktiv på Twitter.
Och på Lovön rekryteras det för fullt inför ökningen av uppdrag som nu väntar.
Så kan det gå.
