(CS/Zürich) Att krympa kretsarna i processorerna har gjorts efter samma mönster i femtio år. Transistorerna blir mindre och mindre och kopparmönstren som överför elektriska impulser mellan transistorer blir smalare och smalare, tunnare och tunnare – och längre och längre.
Nu börjar konstruktionerna närma sig en gräns där det inte längre går att lita på att elektronerna går i rätt fåra.
Det betyder inte att vi måste gå över till helt nya, så kallade esoteriska sätt att göra kretsar. Tvärtom finns det mycket kvar att göra med det traditionella sättet att göra kretsar av kisel och koppar.
Forskare på IBM Research i Zürich anser att servercentralen kan krympas radikalt.
– I framtiden kan Supermuc rymmas i en skrivbordsdator, tror Bruno Michel på IBM Research. (Supermuc är ett nytt europeiskt superdatorcentrum i Leipzig.)
En stor del av utrymmet i dagens processorer används nämligen till annat än att bearbeta ettor och nollor. Först och främst kylning.
- I artikeln ”Toward five-dimensional scaling” diskuterar fem forskare från IBM Research möjligheten att radikalt krympa processorer.
- Två dimensioner är de som används nu i processorer.
- Den tredje dimensionen är höjd. Processorerna byggs som höghus och integreras med minneskretsar.
- Den fjärde dimensionen är vätskekylning. Processorerna kan göras mycket mer kompakta om man kan forsla bort överskottsvärme med vätskekylning.
- Den femte dimensionen är elektrokemisk strömförsörjning. Kylvätskan används för att generera ström, som i ett batteri. Då behövs ine kretsdragning för strömförsörjning.
- I en räkneövning spår forskarna att vi 2060 kan konstruera datasystem med samma beräkningskapacitet per kubikcentimeter som en däggdjurshjärna.
