En svartklädd man med vit mask över ansiktet syns i kameran. Han sitter som en nyhetsuppläsare i en tv-studio, med papper i händerna och en logotyp i skärmens vänstra hörn. En monoton robotröst börjar prata. ”Greetings Sweden. We are Anonymous”.
Filmen laddades up på Youtube den 3 oktober 2012. Två dagar tidigare hade svensk polis slagit till mot webbhotellet PRQ, med populära torrentsajter som Tankafetast.nu som kunder. ”Vi ser detta som ett brott mot informationsfriheten. I protest har vi slagit ut de svenska myndigheternas sajter”, fortsatte robotrösten.
Man ska inte överdriva effekten av de överbelastningsattacker som följde (se faktaruta på sidan 10). Ett par timmars nedtid på riksbankens webbplats är på sin höjd en irritation och förmodligen – om det inte vore för medieuppmärksamheten som följde – någonting de flesta svenskar inte lagt märke till över huvud taget.
Men Anonymous genomslag sträckte sig långt utanför de kretsar som vanligen bryr sig om datorer och internet. Dagarna runt överbelastningsattackerna fylldes svenska tv-soffor av experter som försökte förklara fenomentet, tidningarna skrev artiklar om de maskerade nätaktivisterna. Runt om i landet avhandlades begrepp som cyberkrig och informationsfrihet över lunch eller en kopp kaffe, jämte diskussioner om bostadspriser och höstvädret. Plötsligt, tack vare en ödesmättad Youtubevideo och en vitmålad ansiktsmask, blev nätaktivismen mainstream.
I början av oktober drabbades flera svenska sajter av överbelastningsattacker signerade Anonymous.
Bland dem fanns:
Riksbanken.se
Regeringen.se
sapo.se
domstolsverket.se
swedbank.se
seb.se
skandiabanken.se
tt.se
idg.se
