I Min onkel av Jacques Tati går monsieur Hulot in i ett hypermodernt kök av 1950-talsmodell. Det piper, pyser, blinkar och smäller. Köksluckor lever ett eget liv. Monsieur Hulot backar ut utan att städa efter sig.

Tati ingår i en tradition. Charlie Chaplin, Walt Disney och Jönssonligan har låtit sina figurer kämpa med automatik under växande desperation. Självgående teknik görs självsvåldig och obegriplig.

Så det är lätt att tänka sig talstyrning som löper amok. Någon presenterar sig som ”Ericsson”. Vips har mobiltelefonen köpt en aktiepost.

Du skaffar surfplatta och säger ”skönt att slippa musen”, men surfplattan skickar mejl till Anticimex.

Trots sådana scenarier tvivlar jag inte på att talstyrning kommer. Frågan är om det kommer för svenska.

Apples Siri, ett röststyrningsprogram för Iphone, möttes av blandade reaktioner. Den ansvarige chefen har bytts ut. Siri får kanske byta namn i nästa inkarnation. Google har förresten just kommit med Google Voice Search, men det är i första hand ett gränssnitt till Googles sökmotor.

Taligenkänning är onekligen ett smidigt sätt att tala om för handhållna grejer vad de ska göra.

Och det handlar inte bara om diktering – alltså att överföra talat språk till skriven, helst korrekt stavad, text.

Utan program som Siri ska också klara det som språkvetarna kallar för perlokutionära yttranden. Perlokutionära yttranden får mottagaren att göra något. Ett klassiskt exempel är ”kan du räcka mig saltet?” Rätt respons är inte ja eller nej. Du behöver inte säga något – räck över saltet om du har förstått.

Om du säger till Siri, eller liknande program, ”Ge mig en vägbeskrivning till Strömsund” så ska programmet inte bokstavera ”g-e-m-i-g-e-n-v...”, utan visa en karta.

Program för diktering, eller taligenkänning, har funnits i tjugo år, även för svenska. Det här är långt besvärligare.

När det gäller talstyrning påminner läget om hur det var med persondatorer för trettio år sedan. Gick det att få tangentbord med å, ä och ö? Klarade programmen att skriva å, ä och ö?

Siri finns nu för femton språk. Svenska är inte ett av dem.

Vill vi prata svenska med våra smarta telefoner?

I så fall behövs det fältarbete.

Det går inte att dammsuga webben efter svenska röster och låta ett moln av datorer göra jobbet. Rösterna måste spelas in. Det måste vara röster från skåningar, gotlänningar och västerbottningar. Sedan måste man klura ut hur svenskar faktiskt uttrycker sig. Som sagt. Om du säger åt din smarta mobiltelefon ”Kan du starta Spotify” så vill du att den gör något, inte att den svarar på frågan.

Vi får rätt lite gratis från andra språk.

Om inte Apple eller Google vill göra det så måste vi göra det själva.

I Sverige har vi språkvetare som kan ge oss talstyrning. Bara någon betalar. Om vi får talstyrning för lulesamiska eller meänkieli är en annan fråga.

Det talas redan om digital utrotning av språk. Ett språk utan tillgång till språkteknik som taligenkänning, talstyrning och maskinöversättning blir mindre användbart och trängs undan.

Rättelse: Google Voice Search är inte nytt. Det har funnits sedan 2011. Det nya är att det har kommit i en version för Ios, operativsystemet i Iphone och Ipad.